- Startsida
- Folkminnen
- Kunskapsbanker och webbutställningar
- Webbutställningar folkminnen
- I fäbodarnas land
- Fäboden – en fristad för ungdomen
Fäboden – en fristad för ungdomen
Fäbodsomrarna kom med stort ansvar och hårt arbete för fäbodpigorna. Men också med frihet, fest och ungdomsliv.
”Böleungdomar på buhelg på Bölekölens fäbodvall” år 1920. Foto: Stiftelsen Jamtlis Samlingar (CC BY-NC-ND).
Fristad för ungdomen
På fäbodarna arbetade framför allt unga ogifta kvinnor, och sommartid var fäboden en viktig samlingsplats för traktens ungdomar. Flera berättelser i våra arkiv beskriver hur unga män och kvinnor vid helger och högtider samlades på fäbodarna för att umgås, dansa, leka och festa på avstånd från föräldrar och vuxensamhälle. Midsommar var exempel på en högtid som ofta firades stort på fäbodarna.
Från tiden, när jag som 16–17-åring själv skötte djuren vid fäboden, kan jag i minnet uppleva lördagsnätter med ungdomar samlade till dans i den lilla stugan till tonerna av dragspel eller fiol. Sprittande polkor och polketter, smäktande valser, virvlande kjolsvängande hambotakter, uppsluppna tjoanden och klackstampningar mot kvistiga bredtiljiga golv, som under generationer nötts av snedgångna skor på unga och snabba men också trötta och ömma fäbodkullefötter. Filbunksätande och kaffedrickande i lövsalar ute på planen. Fortsatt dansande tills nattens skymning plötsligt genomskars av ett knippe flammande och bländande solstrålar.
Berättat av Marta Persson i Grangärde socken, Dalarna. Berättelse insänd till Nordiska museets fäbodinventering år 1962, och publicerad i boken Fäbodminnen (Lidman & Nyman 1965).
Till midsommar kom det jämt främmande. De undfägnades med kaffe, filbunke, smörgås och ost. Av den osten som användes hemma till midsommar fick kullan ta ¼. Vid midsommarkalaset i sätern samlades man i den största sätern. Dit kommo då alla säterkullorna och deras pojkbesök. Då kom inga fler än de som var bjudna.
Berättat i Sunne, Värmland år 1939 . Upptecknat av Inge Ragnarsson (Isof, ULMA 12930
Länk till annan webbplats.)
Midsommarhelgen var sommarens stora fest även på fäbodvallarna. Då lövades och fejades stugan, och kransar av blommor hängdes upp på väggarna. Vi formade årtalet och våra namn av ”kattfötter” instuckna genom en papp- eller näverbit, som vi sedan satte upp på en liten tavla. Folk och spelmän kom upp från bygden, det blev dans och glam och vi svängde om hela den långa ljusa natten. Men även vid andra tillfällen kunde det bli dans: samlades några jäntor från närliggande vallar med sina fästmän och kom någon spelman med till oss, då var vi inte sena med att ställa till med en svängom i stugan.
Berättat av Marta Persson i Knåda, Ovanåker, Hälsingland och upptecknat av Emil Clahr. Berättelse insänd till Nordiska museets fäbodinventering år 1962, och publicerad i boken Fäbodar (Lidman 1963).
Två stora helger firades i fäbodarna, nämligen midsommar och Persmässhelgen. Midsommar firades i sommarbodarna. Den kallades även ungdomshelg ty då kom ungdomar från byn upp till vallen, och bodjäntorna fick träffa sina vänner. Då pyntades stugan med björklöv och blommor, och man dansade, lekte, drack kaffe och skvallrade, söp och slogs. (---)
Berättat i Bollnäs socken, Dalarna av Erik Eriksson (född 1897), Stina Ekman (född 1885) och Lisa Jonson. Upptecknat 1960 av Lena Husmer (Isof, ULMA 24570
Mångbergs fäbod rustad för midsommar med lövsal och majstång. Foto: Håll Nils Matsson (Isof, ULMA 2018).
Nattfrieri och parbildande
I de norra delarna av Sverige fanns i 1800-talets bondesamhälle en friare syn på ungdomars föräktenskapliga förbindelser jämfört med de södra delarna av landet. Uppvaktande och frieri var mindre formellt – initiativet låg till stor del hos ungdomarna själva och föräldrarna hade ofta en mer passiv roll. Denna kulturskillnad tycks vara kopplad till de arbets- och boendeformer som hörde ihop med fäbodbruket och boskapens stora betydelse.
I fäbodbygderna var byarnas unga ogifta kvinnor en självständig arbetsgrupp som ansvarade för gårdens boskap. De bodde ofta på egen hand, om somrarna på fäboden och hemma på gården i anslutning till djuren. Det ledde till att unga kvinnor hade större möjlighet och frihet att träffa och umgås med blivande äktenskapspartners. Det fanns också fler platser där ungdomar och par kunde träffas avskilt.
Seden med nattfrieri levde kvar länge i dessa områden, och var ofta det första steget i parbildandet. Nattfrieri innebar att unga män på nätterna kollektivt uppvaktade bygdens unga kvinnor. Uppvaktandet skedde enligt särskilda former där flickorna uppvaktades i anslutning till sina sovplatser, och om överenskommet kunde en av pojkarna stanna kvar hos henne över natten. Med tiden kunde nattfrieriet övergå i en mer etablerad relation, och så småningom i äktenskap.
På lördagsaftnarna kom det stora hopar av pojkar till sätern ty det var det roligaste ungdomen visste. Men endast fästmännen släpptes in. Kullorna kom ut till pojkarna och sedan försvann det ena paret efter det andra.
Berättat i Sunne, Värmland år 1939 . Upptecknat av Inge Ragnarsson (Isof ULMA 12930)
Om pojkarnas besök i fäbodarna sades att dåm sku ti budär å fria. Fäbodpigarna hade en särskild helg som de kallade sundagsgärda, det var en fri söndag för fäbodpigorna och då brukade de få påhälsning av pojkarna från byn.
Berättat av Ragnar Engberg i Ore socken, Dalarna år 1935 (Isof, ULMA 8699)
.gif)
Ungdomar spexar vid Kärvstabodarna i Medelpad någon gång i början av 1900-talet. Foto: Alma Höglund/Sundsvalls museum (CC BY-NC).
Källor & lästips
Litteratur
Jesper Larsson (2019): Lagpigor och döttrar i Orsa vallängder Länk till annan webbplats.. I: Dalarna: Fäbodlandskap och vallmusik. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund och Dalarnas museum.
Jesper Larsson (2009): Fäbodväsendet 1550–1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem Länk till annan webbplats.. Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Lena Kättström Höök (1994): Gå ut och fria Länk till annan webbplats.. I: I glädje och sorg. Fataburen – Nordiska museets och Skansens årsbok 1994.
Orvar Lövgren (1969): Från nattfrieri till tonårskultur Länk till annan webbplats.. I: Fataburen. Nordiska museets och Skansens årsbok 1969.
Hans Lidman, red. (1965): Fäbodminnen. Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för Hembygdsvård.
Anders Nyman (1963): ”Fest och umgängesliv i buan”. I: Fäbodar. Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för Hembygdsvård.
Länkar
Levandekulturarv.se: Fäbodkultur Länk till annan webbplats.
Dalarnas museum: Kvinnors minnen – vallkullornas egna röster om livet på fäboden Länk till annan webbplats.. Film från 2019.
Arkivmaterial
Isof
Frågelista T12 Fäbodväsen Länk till annan webbplats.
Nordiska museet
Nordiska museets fäbodinventering
Högtider och ritualer – ett levande kulturarv
%20Levande_kulturarv.png)
Högtider och ritualer av olika slag är en del av det immateriella kulturarvet.
Det kan vara livets eller årets högtider eller mer vardagliga ritualer. Det kan till exempel vara handlingar, festligheter, upptåg eller ceremonier som har symbolisk betydelse och markerar något särskilt. I den nationella förteckningen över immateriella kulturarv finns flera exempel på natur och världsbilder som levande kulturarv i Sverige.