Spöken

I äldre folktro kunde de döda återvända som gengångare eller gastar. I dag pratar vi oftare om spöken.

Skugga av människa med utsträckta händer som syns bakom tunt vitt tyg.

Spöken och spökerier i dag

I Isofs samlingar finns tusentals berättelser från hela landet om spöken och hemsökta platser. De äldsta berättades för ett par hundra år sedan (flera av dem hittar du i kategorin Döden och de döda på Sägenkartan), och så sent som år 2020 gjorde vi en ny insamling på temat. Dessa berättelser visar att spöken fortfarande är i allra högsta grad levande i dagens folktro och kultur.

Vår tids spökberättelser är ofta knutna till olika platser. Det finns många som anser att det spökar på slott, på herrgårdar, i gamla hus, i nedlagda mentalsjukhus eller på kyrkogårdar, galgbackar och vid gamla slagfält. Förenklat kan man säga att det är platser som antingen har en gammal historia eller vars historia förknippas med död och elände. I Prästgården i Jämtland, en byggnad som av en del ansetts vara Sveriges mest hemsökta plats, får den som övernattar där ett särskilt diplom. I dag arrangeras också speciella spökvandringar på många håll i landet. I exempelvis Gamla stan i Stockholm finns det särskilt rundvandringar där det berättas om olika hemsökta platser i kvarteren.

Bildblock med foton på kusliga motiv - en ödslig väg, en trolsk skog, ett övergivet hus.

Spöktåget i Stockholm

Det sägs att det spökade i Stockholm under början av 1980-talet. Då åkte nattetid ett silverfärgat tåg på tunnelbanespåren. Enligt rykten var det inte vilka som helst som åkte detta tåg – det var de dödas tåg och den som råkade kliva på kunde aldrig gå av. Den nedlagda och förfallna stationen Kymlinge troddes vara tågets slutdestination. Där gick de döda av och de som hade oturen att ha klivit på tåget, fick följa med de döda in till helvetet. Så löd vandringssägnerna. I själva verket var detta ett tåg som Stockholms Länstrafik tagit in på prov, en prototyp av ett nytt tåg, som de lät provköra på nätterna.

Tunnelbanestationen hade börjat byggas på 1970-talet, men blev av olika skäl aldrig färdigställd. Därför stannar inga tåg där och av den anledningen ser stationen ut att vara helt öde. Ett silverfärgat tåg och en nedlagd tunnelbanestation existerade verkligen, men det rör sig varken om ett spöktåg eller om en spökstation, utan bakgrunden kan förklaras av helt naturliga orsaker. Liknande berättelser om spökskepp – tänk på alla spökskepp som finns i piratfilmer – är egentligen väldigt gamla och det finns också berättelser om spökbilar och andra fordon.

Mer om spöken och gengångare

Poddar

När man talar om trollen: Likspöken & zombier Länk till annan webbplats. (december 2020)

Litteratur

Almquist, Solveig. Gengångarföreställningar i svensk folktro ur genreanalysk synpunkt (1984).

Bondeson, Lars. Seder och bruk vid livets slut (1987).

Ellis, Hilda. The Road to Hel: a Study of the Conception of the Dead in Old Norse Literature (1943).

Hagberg, Louise. När döden gästar. Svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning (1937).

Klintberg, Bengt af. Gasten i svensk folktradition (1973).

Kuusela, Tommy. Gengångare – Konsten att uppväcka de döda. I: Kingsepp, Eva, Herman Geijer & Linda Flores Ohlson (red.), Zombier, zombier, zombier: eller Omgiven av odöda (2020).

Schön, Ebbe. De döda återvänder: folktro om tillvarons gränsland (2000).

Wallin, Curt. Gravskick och gravtraditioner i sydöstra Skåne (1951).