Växtfärgning och blekning
Här kan du läsa mer om hur garnet behandlades innan det var dags att väva eller sticka.
%20V%C3%A4xtf%C3%A4rgade%20garner.jpg)
Resultat av växtfärgningskurs i Jämtland 1983.
Ullgarn till vadmal fick nästan alltid behålla sin naturliga grå färg, då vit och svart ull kunde blandas, men ullgarn färgades också ofta med olika växter. Lingarnet färgades sällan. Det skulle helst vara så vitt som möjligt och blektes med hjälp av lut och sol och ibland snö. Här kan du läsa mer om växtfärgning och blekning:
-
%20M%C3%A5rten%20Sj%C3%B6beck-beskuren.jpg)
Blekning av garn och väv
Det vanliga var att lingarn och linnetyg blektes. Det var viktigt att det finaste linnet blev så vitt som möjligt. Blekningen gjordes med hjälp av lut och solsken.
-
Naturlig färgning
Före 1700-talet användes växter som fanns i närområdet till färgning i de flesta hem. Förutom de inhemska växter som plockats i naturen använde man sig också från slutet av 1700-talet av importerade färger från växt- och djurrikena, som indigo, koschenill, bresilja, sandelträ och krapp.
-
Växtfärgningslegenden Lisa Johansson
Lisa Johansson är för många förknippad med växtfärgning och ulltavlor. Hon föddes i byn Idvattnet i Vilhelmina församling den 21 juni 1894 som Syster Elise Johansson. Den 3 maj 1982 slutade hon sina dagar i samma församling.