Valkning och stampning

I Isofs arkiv finns en hel del berättelser om vadmalstillverkning, trots att sådan nästan inte förekom i hemmen längre när uppteckningarna gjordes. Men några mindre vadmalsstampar var fortfarande i drift och det förekom också fortfarande att man lämnade bort sitt ylletyg för att få det stampat på en industriell anläggning.

Ullens förmåga att filta sig gör att den kan bli mycket tät, varm och vattenavstötande. Vadmal, det vävda filtade ylletyget, var under många hundra år det dominerande tyget i vanligt folks klädsel. Oftast både vävdes och stampades tygerna i hemmet. Under medeltiden utvecklades den vattendrivna vadmalsstampen och många gårdar och byar byggde egna stampar.

Tovning

Ullen har också filtats, eller tovats, direkt till ett tyg. Tovning är en mycket gammal teknik, som har använts på många platser i världen. I Sverige är det främst i de nordligare delarna av landet som tekniken har använts för att tillverka sockor, men också hattar och vantar.

Valkning

Stickade och nålbundna vantar och sockor valkades nästan alltid. Det innebar att de, precis som vid tovning, filtades ihop med hjälp av såpvatten och ett valkbräde, en tvättbräda i trä.

Röster från arkivet

Metoden att göra tovade ullsockor började nyttjas i Norsjö omkring 1890. Det var framförallt en gumma i byn Almlund, Henrik Larssons änka (som var barnfödd i Degerfors sn, Västerbotten) som gjorde sockor. Av säckväv gjordes en fotliknande figur ”matt” [mått], på vilken man lade ull kors och tvärs. Man slog på hett vatten och gnuggade det på tövbrädan. När man fått på tillräckligt mycket ull och fått den att ta ihop sig något sånär, tog man ut ”matten” och tovade sockan ytterligare. Ju hårdare man fick sockan, desto starkare blev den.Berättat av Bertil Nygren, Norsjö, Västerbotten (Isof, ULMA 12069 Länk till annan webbplats.)

Ladder [filtstövlar] gjordes av gamla oanvändbara vadmalskläder vilka skars ut och lades ihop till kragar och sulor. Sulorna gjordes tjocka och syddes ihop. Kallades att steka. Med en grov nål med flertrådigt lingarn sydde man hela sulan full med stora stygn. Kragarna stekades glesare.Berättat av Frans Bergvall, Edsele, Ångermanland (Isof, ULMA 29700)