- Startsida
- Folkminnen
- Kunskapsbanker och webbutställningar
- Kunskapsbanker folkminnen
- Lär dig mer om folklig sång och musik
- Musiksamlare
- Gustaf Ericssons vissamling
Gustaf Ericssons vissamling
Under andra halvan av 1800-talet samlade Gustaf Ericsson (1820–1894) in nästan tusen visor och ramsor och skapade därmed en av landets största vissamlingar.
Pehr Gustaf Ericsson (1820–1894) levde större delen av sitt liv i Härads socken i Åkers härad utanför Strängnäs i Södermanland. Han tog över föräldrarnas torp och arbetade som torpare och kringvandrande metallarbetare
. Tillsammans med hustrun Anna Helena Andersdotter fick han åtta barn.
Gustaf Ericsson intresserade sig tidigt för folkminnessamling. I Sverige fanns en tidsanda att samla in allt som var fornt
och att dokumentera den gamla bondekulturen. När Gustaf Ericsson år 1856 läste i tidningen om den nystartade Närkes fornminnesförening började han på egen hand samla in folkminnen, dialektuttryck och fornsaker. När Södermanlands Fornminnesförening startade år 1860 blev han från starten ombud för socknarna Fogdö, Helgarö, Vansö, Härad, Barva och Länna. Ericsson fortsatte samla, ibland utanför dessa socknar, fram till sin död.
I flera arkiv
Uppteckningarna skickades förutom till Södermanlands fornminnesförening till en rad andra mottagare: Kungliga Vitterhets-Historie- och Antikvitetsakademien (KVHAA), Södermanland-Nerikes Nations landsmålsförening i Uppsala, Skansen och Nordiska museet.
Det mesta av Gustaf Ericssons uppteckningar förvaras idag i dialekt- och folkminnesarkivet Uppsala, Isof. Arkivet har mer än 7 000 sidor som berättar om livet i bygden, hur man arbetade, vad man åt, hur man firade högtider, vad man berättade och sjöng.
… å däföre kan ja sjungä’na än en gång
Tack vare Gustaf Ericsson finns en riktigt stor skatt av visor och ramsor bevarad. Hans samling är en av de största i landet och omfattar ungefär 630 varianter av visor och drygt 160 varianter av ramsor från norra Sörmland. Från Österhaninge till Tumbo och Näshulta. Samlingen är ovanligt bred i sitt innehåll och omfattar både kärleksvisor, berättande visor och så kallade medeltida ballader, liksom ett stort antal barn- och småvisor och ramsor, skämtvisor, soldatvisor samt texter till dansmelodier, så kallade polsktrallar. Dialekten är dessutom tydligt återgiven i en stor del av texterna.
Visorna –en tidsmaskin
Vilken tur att det fanns människor som kom på att det var intressant att dokumentera denna stora skatt av visor och ramsor redan på 1800-talet, innan den påverkades av skolböcker, grammofoner, radio och andra media. Det är verkligen spännande att ge sig in i en 150 år gammal vissamling. För oss idag på 2000-talet blir det faktiskt som att sätta sig i en tidsmaskin.
Man hamnar i en helt annan miljö med andra vardagsföremål, förutsättningar och värderingar. Människorna då hade sällan några stora valmöjligheter, men livet kunde kanske göras lite lättare om man fick sjunga eller skämta om det. Då som nu.
För man slås av hur mycket av känslorna och förhållandena i visorna som ändå verkar vara desamma för människor idag. Som till exempel obesvarad och besvarad kärlek, oro för försörjning, uppsluppet festande, elaka chefer (då husbönder), osämja i äktenskapet, sorg, glädje, skadeglädje och avundsjuka. Här finns också en stor språkglädje med ord- och namnlekar, rytmiska ramsor och dråpliga beskrivningar. Man har ju inte roligare än man gör sig. Och det är tanken med den här publiceringen, att låta nya användare upptäcka och roas av sådana visor och ramsor.
Om visorna i samlingen
I den här kunskapsbanken kan du ta del av över 200 visor som samlades in av folklivssamlaren Gustaf Ericsson under andra halvan av 1800-talet (se nedan).
Bearbetning av samlingen
Texten på den här sidan är skriven av visforskaren och arkivarien Katarina Hammarström som har arbetat mycket med visorna i Gustaf Ericssons samling. För Isofs räkning har hon ordnat upp vissamlingen och ställt samman ett register över samtliga visor som går att ta del av som pdf eller beställa som tryckt bok: Register över visor och ramsor från norra Södermanland. Upptecknade 1860–1890 i Åkers och Rekarne härader av Gustaf Ericsson
.
Katarina Hammarström har även valt ut och bearbetat visorna som du kan ta del av i den här kunskapsbanken.