Bruksanvisningar från förr – att återbruka äldre yrkeskunskaper och hantverkstraditioner

Skapa, bygg, knåpa och påta – ifall du söker inspiration till nästa händiga projekt finns folkminnessamlingarna här för att hjälpa dig. Martin van der Maarel tittar närmare på några exempel ur arkivmaterialet som berör hantverk, byggnader och yrkestraditioner.

Behövs en ny inhägnad runt gården? Sugen på att tillverka dina egna skor? Eller har din dröm alltid varit att få resa din egen kolmila? I Isofs folkminnessamlingar finns en stor mängd insamlat material som berör kunskap om arbete, hantverk och näringar, och om hur man förr ofta skapade det man behövde själv istället för att köpa nytt. I denna bloggtext ska vi titta lite närmare på några exempel ur de olika ritningar och illustrationer som inkom till Dialekt- och folkminnesarkivet, ofta som bilagor till de skriftliga svaren på arkivets frågelistor Allt från stort till smått berörs, och kan vara något för dig som bara söker ett annorlunda sätt att prova på något nytt hemma på tomten, eller för en förening som söker inspiration till ett mer storskaligt projekt. Möjligheterna är många!

Sedan slutet av 1800-talet har folkminnesarkiv arbetat med att samla in, bevara och sprida kunskap om bland annat traditioner och vardag. När Dialekt- och folkminnesarkivet i början av 1900-talet lanserade de så kallade frågelistorna som skickades ut runt om i landet, kunde insamlingen inriktas på olika teman i syfte att dokumentera särskilda företeelser och ämnesområden. En rad av dessa frågelistor behandlade ämnen kopplade till dåtidens yrkesliv och näringar, och svaren som skickades in innehöll allt från skriftligt material till illustrationer och fotografier, och ibland även föremål. Många av dessa illustrationer är oerhört detaljrika, och kan idag användas som inspiration till den nyfikne eller händige som vill ta till vara på äldre traditioner i sina bygg- och hantverksprojekt. En stor del av dessa frågelistsvar finns även idag tillgängliga på Isofs digitala arkivtjänst Folke.

Tradition och variation – en bakgrund till materialet

Materialet som samlades in var ofta kopplat till lokala traditioner från den plats som det upptecknades på. Eftersom att målet med insamlingen även var att dokumentera den lokala dialekten för området, förekommer även en mängd dialektala benämningar på de anordningar och redskap som beskrevs. Något som berikar materialet ytterligare är att beskrivningar om sägner och folktro kopplade till arbetslivet efterfrågades; ett exempel från frågelistan om kolning är hur det sades att man skulle akta sig för att nämna elden vid namn, eller att man som kolare gjorde bäst i att hålla sig väl med skogsrået när man låg ute vid milan. Saker som sällan står beskrivna i dagens bruksanvisningar. Dessa traditioner kan göra att man ser på det man väljer att konstruera på ett helt nytt sätt. Att samtidigt använda och återbruka dialektala benämningar på de redskap och delar som används kan i sin tur ge skapandet en lokal och språklig anknytning, och därmed bidra till att väcka nytt liv i ord som kanske inte är så vanliga idag.

Skapa, slit och laga

Flertalet av de övriga frågorna i frågelistorna berörde vilket material som användes i tillverkningen, hur själva processen gick till och vilka verktyg och redskap som användes. Ibland, om inte ett specialverktyg fanns tillgängligt, var man tvungen att tillverka ett sådant själv och därför var det viktigt att informanterna beskrev på vilket sätt detta gjordes. I ett svar från Frostvikens socken i Jämtland, ur frågelistan Skor och skotillverkning (T20), finner vi ett exempel på en egentillverkad så kallad rynkapparat, som användes för att ”rynka” skon vid tillverkningen, för att enligt informanten ge den dess slutliga fina utseende. Beskrivningen lyder:

För rynktrådens åtdragande begagna sig en del numera av en hemmagjord apparat av följande utseende:

Apparaten användes sålunda. Då rynkstynget skall dragas åt för lädrets ihoppressning, trär man nålen genom det lilla hålet vid a) och skjuter apparaten efter tråden in mot skon. Sedan lindar man tråden några varv omkring pinnen b). Genom att vrida denna runt, så att sensnöret lindas upp, kan man draga åt stynget in till sentrådens bristningsgräns. Det är ett alldeles ypperligt hjälpmedel, Om denna apparat är uppfunnen här eller om den kommit utifrån har ej kunnat utrönas, men den fanns icke i upptecknarens ungdom.

Se alla frågelistsvar om skor och skotillverkning här Länk till annan webbplats..

Just verktygens roll i hantverket går inte att underskatta, vilket också märks tydligt i frågelistsvaren. Ofta hittar man en stor variation av beskrivningar av specialverktyg avsedda för olika uppgifter, och inte sällan finner man även anvisningar för hur man tillverkar själva verktyget, som i exemplet ovan. I en tid där fabrikstillverkningen inte riktigt hade slagit rot i samhället, var detta nödvändiga kunskaper. Allt från hur man tillverkade, använde och reparerade verktyg, till vad de kallades. Nedan följer ett exempel om sågar från Runö, Estland, nedtecknat på Runömål:

Tär er moang olik hla soaghå, såm brukas å teim ira, baLk-soagha, vegha-soagha, hoand-soagha å stick-soagha. Mä vegha-soagha soaghas allan ve, å all trägho bLi å negher-soagha (soaghas, å negher) mä a, såm soaghas e ve. BaLksoagha soaghas bräghå mä. Fårr e tin (soaghas all,) bLei allt soaghat mä hendrå, fere toa var engt soaghverk opa Run. Hoand- å stick-soagha brukas e mä dissel, å allt anat litet soaghande, såm ett hjon soagher, soaghas å mä stick-soagha.

Översättning: ”Det finns många olika slags sågar som användas, och dessa äro bjälksågen, vedsågen, handsågen och fogsvansen. Med vedsågen sågas all ved och alla träd bli också nedsågade (sågas ner) med den, vilka som sågas i ved. Med bjälksågen sågas bräder. Förr i tiden (sågades allt) blev allt sågat med händerna, för hand, för då fanns inget sågverk på Runö. Handsågen och fogsvansen användes med snickararbeten, när man snickrar, och allt annat litet sågande, som behövs såga, som en person sågar, sågas med fogsvansen.”

Att illustrera sina svar

Ju fler detaljer informanterna kunde ge desto mer utförliga blev givetvis svaren. Men då inte orden räckte till var det ibland bra att kunna illustrera det man menade. Genom att bifoga en detaljrik skiss över de olika föremål och konstruktioner man ville beskriva, kunde informanterna ge en ännu tydligare bild över det de menade. Ibland kunde även upptecknaren bidra med hjälp att illustrera. En flitig tecknare och insamlare var skriftställaren och målaren Assar Blomberg från Ugglums socken i Västergötland, vars material ofta är fyllt av vackra illustrationer och detaljerade ritningar. Nedan syns ett exempel på en smedja från Vilske-Kleva socken utanför Falköping. Notera hur smedjan här är byggd längs en naturlig klippvägg, vilket återges i detalj på ritningen över smedjans härd.

I frågelistsvaren finns ofta tillhörande anvisningar till illustrationerna, vilket underlättar ifall man som läsare vill följa processen och försöka återskapa det som avbildas på egen hand. Ett tydligt exempel från Mackmyra i Valbo socken i Gästrikland visas här nedan, där illustrationer insamlade av Vivi Wendin demonstrerar hur en traditionell långgärdsgård reses:

Från smått till stort

Illustrationerna i frågelistsvaren varierar från det minsta av slöjdhantverk till planritningar över hela gårdar och dess ägor. Här ovan visas ett exempel på en bikupa av flätad halm med en tillhörande bihatt av granbark som skyddar bisamhället mot väder och vind. Bihattarna och halmkuporna byttes i senare tid ut mot de fyrkantiga träkupor med lock, som vi idag kanske tänker på mest när vi föreställer oss en bikupa. Kunskapen om hur de äldre kuporna tillverkades finns dock kvar, och ifall man vill prova på en annan modell finns det mer inspiration att ta del av här. Kanske något för biodlaren som söker en lite annorlunda design till sin trädgård. Påminner inte exempelvis bihatten lite om en tomteluva?

I ett annat, något större exempel som visas i illustrationen nedan ser vi en skiss med genomskärning av ett vattenhjul till en kvarn från Misterhults socken i Småland. Vattenhjulet är av typen underfallshjul, vilket innebär att det drivs med hjälp av vatten som rinner under hjulet, istället för att det exempelvis rinner ovanifrån. Hjulet är i detta fall väldigt väl beskrivet i materialet, både sett till dess delar men även de mekaniska lagar som driver kvarnen.

Oavsett om det är ett stort och omfattande projekt du vill ta dig an, eller om du bara är sugen på att prova på något mindre hemmasnickeri eller slöjdhantverk, finns det mycket inspiration att hämta från den stora kunskapsbank som folkminnessamlingarna utgör. Många illustrationer i samlingarna är oerhört detaljrika, där illustratören i fråga ofta velat bidra med något mer än att enbart beskriva ett föremål eller en process i text. Som vi kunde läsa i inledningen finns en mängd av de folkminnesarkivs uppteckningar som ingår i Isof idag tillgängliga på vår digitala arkivtjänst Folke. Där publiceras dagligen material som är fritt tillgängligt för alla att ta del av, och arbetet med att digitalisera arkivsamlingarna pågår ständigt för att kunna nå ut till fler. Merparten av arkivmaterialet består av skrivet material, men du kan även hitta en mängd illustrationer, fotografier och ljudinspelningar som samlats in under senaste 150 åren. På så sätt kan man bidra till att blåsa liv i kunskaper och traditioner som idag inte är så vanliga. Utforska gärna mer i våra samlingar och släpp kreativiteten lös!

/Martin van der Maarel