Israel Ruong i Kiruna

Samiska ortnamn i Kiruna

Israel Ruong intresserade sig för samiska ortnamn och upptecknade ortnamn under sina fältstudier och resor. Kiruna är flerspråkigt och ortnamnen finns ofta både på meänkieli, samiska och svenska. Många svenska ortnamn har samiskt ursprung och har lånats in till svenskan i försvenskad eller översatt form. Här kan du läsa om några av ortnamnen i Kiruna, och i Ortnamnsregistret hittar du uppgifter om sammanlagt över 9 000 olika ortnamn i socknen Länk till annan webbplats..

Ábeskovvu (Abisko)

Dalen som sträcker sig åt sydväst från Abisko fjällstation och byn Abisko bär det nordsamiska namnet Ábeskovvu, vilket är primärnamnet i namnklustret och där förleden är genitiv singularis av nordsamiskans áhpi med betydelsen ’hav; stor myr’ och efterleden -skovvu återgår på svenskans och norskans skog. Det äldsta belägget för dalen är Ave-Skoug från 1743 och det äldsta belägget för sjön i dalen med det nordsamiska namnet Ábeskojávri är Abesko Jaur från 1640. Namnet kan syfta på skogsdalens sträckning mot eller till norska kusten vid bebyggelsen Elvegård, det vill säga med betydelsen ’havets skog’. Dalen på svensk sida och dess fortsättning på norsk sida, Skjomdalen och Norddalen, har använts av samer som handelsled och flyttled. Namnet på fjorden vid bebyggelsen Elvegård heter på norska Skjomen och på nordsamiska och lulesamiska heter fjorden Skievvá, där de äldsta beläggen för det samiska namnet är Skieffa och Skievva från 1500- och 1600-talen, och där namnet Skievvá kan vara avlett från de nordsamiska orden skievva och skieffa, vilka i nordsamiskan på norsk sida betyder ’hav’. Fjordens norska namn Skjomen har föreslagits komma från älvens norska namn Skjoma, vilket då skulle vara det norska primärnamnet och namnet skulle komma av det nynorska verbet skjome med betydelsen ’glimma’. Ett annat norskt namn på älven är sekundärnamnet Elvegårdselva. Älvens nordsamiska namn är Skievvajohka, där efterleden -johka betyder ’bäck; å’. Om även det nordsamiska namnet för älven är primärnamnet så skulle förleden Skievva- kunna vara avledd från adjektivet skievis med betydelsen ’orolig’ och skulle då syfta på att älven forsar och skvätter och inte flyter lugnt. Bakom det nordsamiska orden för hav, skievva och skieffa, skulle också adjektivet skievis kunna ligga och syfta på att hav är oroliga med stora vågor och namnet på fjorden skulle kunna syfta på att fjorden är orolig och har stora vågor, eller allmänt sett är havsaktig med stora vågor, eller att man genom fjorden kommer ut till havet som har stora vågor. Med tanke på att det norska namnet för älven, Skjoma, och det norska namnet på fjorden, Skjomen, påminner om förleden i det nordsamiska namnet för älven, Skievvajohka, och det nordsamiska namnet på fjorden, Skievvá, så bör namnen i de båda språken hänga ihop och den enda möjligheten med tanke på att det nutida norska uttalet för fjorden är /sjoomen/ är att det nordsamiska namnet Skievva eller Skievvá ha lånats in i norskan och först fonetiskt anpassats till /sje(e)ma/ och sedan till /sjooma/. Det förblir oklart om det nordsamiska namnet på älven, Skievvajohka, eller det nordsamiska namnet på fjorden, Skievvá, är primärnamnet, men i vilket fall bär fjorden i Norge det nordsamiska namnet Skievvá, som betyder ’hav’ eller ’som har med hav att göra’ och förleden i namnet Ábeskovvu bör syfta på havet/fjorden och bebyggelsen där då betydelsen för áhpi och skievvá/skieffá i dessa fall är densamma eller nästan densamma även om förleden och simplexet är olika ord.

Det är inte troligt att namnet Ábeskovvu syftar på Torneträsk och att namnet då skulle betyda ’skogen vid havet’ eller ’skogen vid det stora vattnet’, eftersom áhpi, som förled i nominativ singularis eller genitiv singularis eller som efterled i nominativ singularis, i ortnamn bara syftar på stora myrar och i Norge och Sverige även på havet, men inte på stora insjöar. Det finns inga belägg heller för att Torneträsk hos samerna i området skulle ha uppfattats som ett hav eller en del av ett hav, till exempel en fjord. Dessutom finns det flera skogar runt Torneträsk så Ábeskovvu kan inte ha betydelsen ’skogen vid Torneträsk’. Om ortnamnet Ábeskovvu, där förleden i genitiv singularis skulle peka på det samiska namnet för Torneträsk så borde det samiska namnet för sjön ha efterleden -áhpi i nominativ singularis, det vill säga förledens betydelse ’havets’ borde syfta på ett namn för Torneträsk där efterleden skulle vara ’havet’. Men några belägg för att något av de samiska namnen för Torneträsk skulle haft efterleden -áhpi finns inte. Om namnet skulle syfta på Torneträsk så borde det ha varit Jávrriskovvu, där förleden är genitivformen av jávri med betydelsen ’(in)sjö’. Det svenska namnet Abisko är en försvenskning av det samiska namnet.

Čohkkiras (Jukkasjärvi)

Det äldsta belägget är Juckes tresk från 1556. Det nordsamiska namnet på byn, Čohkkiras, som tidigare avsåg samernas samlingsplats, har sannolikt sitt ursprung i namnet på sjön Čohkkirasjávri vid byn, där efterleden -jávri betyder ’sjö’. Förleden/simplexet Čohkkiras(-) är en avledd form som eventuellt även är avledd med ett diminutivt suffix från substantivet čohkka, som betyder ’topp på berg eller fjäll’ och förleden/simplexet kommer av det äldre namnet på berget Boaimmáš/Puimosenvaara vid sjöns västra ände där det äldre nordsamiska namnet varit *Boaimmáščohkka eller snarare kanske med tanke på sjöns och bebyggelsens namn *Boaimmáščohkkiras och där simplexet/förleden Boaimmáš(-) betyder ’fjällvråk’. Det svenska och meänkieliska namnet Jukkasjärvi på byn innehåller en anpassning till finskan av den äldre och längre formen, *Čohkkirasjávri, av det nordsamiska namnet på byn.

Duortnoseatnu (Tornionjoki, Tornionväylä/Väylä, Torneälven) och Duortnosjávri (Tornionjärvi, Torneträsk)

Det äldsta belägget för älven är Torne Elff från 1559 och det äldsta belägget för det nuvarande namnet för sjön är Torne tresk från 1598. Det nordsamiska namnet Duortnoseatnu är sannolikt av finskt ursprung och bildat till tornio ’spjut’ , dock med oviss syftning. Efterleden -eatnu betyder ’stor älv’. De finska, meänkieliska och svenska namnen Tornionjoki, Tornionväylä/Väylä och Torneälven har samma ursprung och betydelser med förleder utifrån finskans tornio, böjt i genitiv singularis för den finska och meänkieliska förleden, och efterlederna -joki, -väylä och -älv har samma betydelser. Älven har gett namn till sjön Duortnosjávri med efterleden -jávri med betydelsen ’sjö’. Samma gäller för sjöns tidigare finska numera meänkieliska namn Tornionjärvi, med förleden böjd i genitiv singularis, med efterleden -järvi med betydelsen ’sjö’ och för sjöns namn på svenska Torneträsk, där efterleden -träsk i norrländska namn har betydelsen ’större sjö’. Ett äldre namn för Torneträsk är Iretresk från 1559 där förleden kan vara det nordsamiska adjektivet jieris med betydelsen ’som lätt blir upprörd, ivrig, otålig; orolig; snabb, hastig’, som hör ihop med det lulesamiska jierijdit ’vakna upp’ och det umesamiska jierietit ’vakna upp; vakna upp, inse; ändra, förändra’. Om jieris ingår i namnet som lånats in i svenskan och där efterleden översatts så skulle det kunna syfta på den allmänt kända omständigheten att Torneträsk brukar ha svåra stormar, vilka uppstår snabbt.

Giebmegáisi, Giebnegáisi (Kebnekaise) och Duolbagorni (Tolpagorni)

Fjällets nordsamiska namn Giebmegáisi består av förleden Giebme-, som är en lokal nordsamisk form av det nordsamiska standardspråkets gievdni, med betydelsen ’kittel’ och efterleden -gáisi med betydelsen ’hög och spetsig fjälltopp’. Det svenska namnet Kebnekaise är en försvenskning av en äldre kartform skriven med en äldre lulesamisk ortografi, vilket var brukligt på kartor på 1800-talet även inom nordsamiskt område. I nordsamiskan används även formen Giebnegáisi, ett namn som uppstått genom påverkan från den svenska formen. Namnet syftar ursprungligen på den branta kraterformade topp i bergmassivet vars namn på nordsamiska är Duolbagorni. Berget med det nordsamiska namnet Duolbagorni, bar fortfarande på 1920-talet bland en del nordsamer namnet Giebmegáisi, där förledens betydelse ’kittel’ syftar på den kittelformade kratern nedanför den spetsiga fjälltoppen. Bergets form har av samerna ansetts så pass märklig att namnet Giebmegáisi även fått ge namnet åt jöklarna längre upp runt bergstopparna i fjällmassivet, där jöklarnas nordsamiska namn är Giebmegáissijieŋat, där gáissi står i genitiv singularis och jieŋat är nominativ pluralis av jiekŋa ’is’, och där namnet betyder ’kitteltoppensisar’. De svenska namnen för dessa jöklar är Rabots Glaciär, Isfallsglaciären, Storglaciären och Björlings glaciär, där bäcken Giebmejohka, vars efterled -johka betyder ’bäck; å’, rinner ifrån den sistnämnda glaciären ner vid Duolbagorni och där bäckens svenska namn är Kittelbäcken. Det nordsamiska namnet Duolbagorni är ett lån av det tidigare finska, numera meänkieliska namnet på berget, Tolpagorni, vilket är ett till finskan inlånat ryskt namn, Stolb gornyj, med betydelsen ’bergspelaren’, där det ryska namnet är givet av en inflyttad rysk ortsbo. Den nordsamiska förleden Duolba- har inget att göra med det nordsamiska adjektivet duolba med betydelsen ’flat, platt’, liksom att inte heller efterleden -gorni har något att göra med det nordsamiska substantivet gor(d)ni med betydelsen ’korn, säd’.

Giron (Kieruna, Kiruna)

Det nordsamiska namnet på staden är Giron och betyder ’fjällripa’ och namnet på staden kommer från namnet på det numera till stora delar bortsprängda berget Gironvárri mittemot stadsbebyggelsen, vars meänkieliska namn är Kierunavaara och svenska Kirunavaara och namnet syftade på att berget ursprungligen hade formen av en fjällripa. Äldsta belägg för berget är Berget Kieruna från 1736. Det svenska namnet på staden är en svensk form av det tidigare (tornedals)finska, numera meänkieliska namnet Kieruna som i sin tur är en översättning av nordsamiskans Giron. Stadens namn på riksfinska är Kiiruna, också detta med betydelsen ’fjällripa’. Kiruna blev år 1900 det officiella namnet på staden, vilken tidigare haft namnet Luossavare, vilket är en äldre stavningsform av det tidigare finska, numera meänkieliska namnet Luossavaara, vilket är namnet på berget där Kiruna ligger, där efterleden betyder ’berg’, vilket i sin tur är en anpassad form av det nordsamiska namnet på berget, Luossavárri, där förleden betyder ’lax’ och efterleden ’berg’. Berget har sitt namn efter sjön Luossajávri, där den nordsamiska efterleden betyder ’sjö’ och där det meänkieliska namnet är Luossajärvi, där efterleden betyder ’sjö’. Tydligen har denna numera till hälften torrlagda sjö varit rik på lax.

Unna Allagas

I namnet på fjället ingår nordsamiskans unna med betydelsen ’liten’ och allagas med betydelsen ’upphöjning, höjd; det höga’ och namnet avser jämförelse med det intilliggande fjället Stuor Allagas med förleden Stuor med betydelsen ’stor’. Fjället är känt genom Unna Allakasstugorna vid Kungsleden. Detta svenska namn innehåller en äldre stavningsform av fjällnamnet.

Visttasvággi

Namnet på fjälldalen består av handlingsnomenet visttas, som är avlett av det nordsamiska verbet vistit med betydelsen ’springa omkring efter svamp och dylikt (om renar och kor)’ och efterleden -vággi med betydelsen ’fjälldal’.