Johan Turis författarskap

År 1910 publicerades Johan Turis första bok Muittalus sámid birra. Boken är den första skriven av en samisk person, om samer och på ett samiskt språk. Fler böcker följde.

Mötet på Malmbanan

Under en resa på Malmbanan 1904 träffade Johan Turi den danska konstnären, etnografen och författaren Emilie Demant Hatt (1873–1958). Resan och mötet med Johan Turi intensifierade hennes intresse för samerna och vid hemkomsten började hon studera samiska vid Köpenhamns universitet. År 1907 återvände hon till Lappland, där hon fick bo hos Johan Turis bror Aslak Turi (1852–1911) och dennes hustru Siri Nilsdatter Bær (1852–1932) i Laimoluokta och följa renflyttningarna inom Talma sameby under ett år. I gengäld hjälpte hon Johan Turi att ge ut sin bok.

I Turis huvud har denna bok levat i många år.Ur Emilie Demant Hatts förord till Muittalus sámid birra 1910.

Muittalus sámid birra

Hösten 1908 inleddes det redaktionella arbetet i skogen nära Torneträsk. Emilie Demant Hatt fungerade som hushållerska och uppmuntrade Johan Turi att skriva det som skulle bli verket Muittalus sámid birra (i svensk översättning: En bok om lapparnas liv).

En av Johan Turis mecenater var LKAB:s första disponent Hjalmar Lundbohm (1855−1926) i Kiruna som skrev det inledande förordet och tillsammans med Emilie Demant Hatt såg till att boken trycktes. Den illustrerades med Johan Turis teckningar och publicerades år 1910.

Boken gavs parallellt ut i en dansk version med titeln Muittalus sámid birra: En Bog om Lappernes Liv, med översättning av Emilie Demant Hatt. Vid tiden för publiceringen saknades en fastslagen nordsamisk ortografi för stavning och ordet sámid i titeln stavades blott samid. Boken publicerades därefter även på tyska 1912, svenska 1917 och engelska 1931. Den svenska översättningen gjordes av K.B. Wiklund, professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet, och den finsk-ugriske språkvetaren Sven Karlén. Originalmanuskriptet förvaras idag hos Nordiska museet.

...han tänker gott om andra; han är i besittning av ett så kultiverat hjärta och så mycket förståelse av människor, att han är överseende med deras fel och svagheter; han har färdats så mycket i den stora naturen, att vildmarkens väldighet lärt honom att se stort även på livet. Han talar icke mycket, men hans av väder och vind hopknipna blå ögon se djupare in i människor och förhållanden, än många ana.Ur Emilie Demant Hatts förord, där hon beskriver Johan Turi.

Om samer på ett samiskt språk

Boken är den första skriven av en samisk person, om samer och på ett samiskt språk, nordsamiskan. Att Johan Turi aldrig fått någon egentlig skolundervisning utan lärt sig läsa och skriva först som vuxen gör bedriften än mer imponerande. I den berättar han om de nordsamiska renskötande samernas liv. Utöver levnadsförhållanden och arbete berörs jakt, jojkar, berättelser och sagor, renar och vilda djur samt samisk folktro och traditionell folkmedicin.

Kode luohte
Kode, kode, nana, nana, kode, kode, manat teko suoivane,
kode, kode, nana nana voia voia, čuovgađi teko silba
kode kode, voia voia nana nana voia deko čuovča kuoli.

Vildrenens låt
Vildren, vildren, nana nana, vildren, vildren, löper såsom skuggan,
vildren, vildren, nana nana voia voia, glänsande såsom silver,
vildren, vildren, voia voia nana nana voia, glänser såsom siken.

Ur Johan Turis Muittalus sámid birra, nordsamiska utgåvan 1910 och svenska utgåvan 1917.

Sámi deavsttat

Fler berättelser följde. Baserat på texter av Johan Turi och hans brorson Per Turi (född 1885) sammanställde Emilie Demant Hatt och K.B. Wiklund boken Lappish texts (1918–1919).

Verkets samiska titel är Sámi deavsttat (Samiska texter, 1920) där både sanna och uppdiktade berättelser om samernas vardag i början av 1900-talet återges tillsammans med detaljerade beskrivningar av nåjdens funktion. Även här berörs samisk folktro och traditionell folkmedicin.

Duoddaris

I boken Duoddaris (Från fjället, 1931) berättar Johan Turi om sina egna upplevelser av flyttningar, renskötsel, jakt- och fångstfärder. Han berättar också om långresorna till Porsangerfjorden i Norge 1913 och Petjenga i Ryssland 1914, då han fungerade som ledsagare och tolk åt den engelske äventyraren Frank Hedges Butler (1855−1931). Detta efter en förfrågan från fotografen Borg Mesch (1869−1956) som redan anlitats av Frank Hedges Butler. De tre reste tillsammans i norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

Det var 28 grader kallt, och nu blev det yrväder. Vi for ut på en skidtur, men då den engelska herrn var ovan att åka skidor blev det besvärligt; han föll ofta och föll på mig också, då jag höll honom i handen och vi skidade. Det var minsann arbete för mig, att hålla honom fast och ibland leda honom som ett barn. Vi fann en långsluttande jämn backe, och där började vi alla tre åka skidor arm i arm, Butler, Mesch och jag. Vi två höll den tunga engelska herrn så stadigt i armarna mellan oss, att han kunde stå, och det tyckte han var roligt, och vi åkte utför backen så det rök.

Johan Turi, Karesuando den 21 mars 1913.

Duoddaris redigerades och översattes till svenska av Anna Thuresdotter Bielke (1864−1955) på Norrbyholm vid Norrby, Sturefors i Östergötland. Hon hade lärt sig nordsamiska av den finska nomadskolelärarinnan Hilja Holm från Svappavaara som var syster till lappfogden Olof Holm och som fyra år arbetat som assitent till läkaren och rasbiologen Herman Lundborg vid dennes undersökningar i Norrbotten.

Johan Turis originalmanuskript och de relaterade handlingar som låg till grund för verket Duoddaris förvaras i Isofs arkiv, och är digitalt tillgängliga via arkivtjänsten Folke.

Mátkemuitalusat ja iežá muitalusat

Johan Turis verk har också publicerats i nya översättningar och getts ut på fler språk. Med utgångspunkt i Johan Turis handskrifter transkriberade och redigerade Mikael Svonni, professor i samisk Länk till annan webbplats. språkvetenskap vid Tromsø universitet, Johan Turis original inför publiceringen av Mátkemuitalusat ja iežá muitalusat (Reseberättelser och andra berättelser) som 2010 gavs ut på det samiska förlaget Čálliid Lágádus (nordsamiska för ”Författarnas utgivare”).

Det stora arbetet som jag har gjort med Turis texter är att jag har transkriberat Turis egna handskrifter till Muitalus och därvid kunnat korrigera en del misstolkningar som fanns i tidigare versioner, inte bara Emilies texter (som egentligen var väldigt bra), utan också versionen 1965 (som Nils Erik Hansegård redigerade) och 1978 (som Samulia Aikio och jag redigerade) med utgångspunkt i Demant Hatts version.Mikael Svonni, 2025