Israel Ruong (1903−1986)

Israel Ruong växte upp i Harrok i Arjeplog och arbetade under flera år som nomadlärare i Lappland. Han tog därefter steget in i den akademiska världen och blev som första samiska person filosofie doktor vid Uppsala universitet med inriktning på samiska språk och folklivsforskning. Han blev sedan professor i samiska språk.

Uppväxt i Arjeplogs fjällbygd

Johan Israel Ruong (1903−1986) föddes i Harrok i Arjeplog socken i Lappland och hade pitesamiska som modersmål. Han var son till nybyggaren och slöjdaren Lars Nilsson Ruong från Mahasvuoma och lärarinnan Sara Kristina Johansdotter från Övre Tollådal i Beiarn i Norge. Båda föräldrarna var kateketer, det vill säga ambulerande samiska lärare som besökte olika samevisten.

Som ung arbetade Israel som rendräng, men efter att båda föräldrarna och systrarna Inga och Mathilda dött i spanska sjukan vintern 1920 tog Israel Ruong som 17-åring ansvar för gården och småbruket i Blomnäs vid sjön Labbas. Han arbetade hårt och skördade den följande våren gårdens hö som kunde säljas till ett bra pris och försörja den återstående familjen en tid.

Året därpå inledde Israel Ruong sina studier vid Hermods i Luleå som erbjöd korrespondenskurser. Den yngre systern Svea som var 14 år och hunnit konfirmera sig (en slags åldersmarkör vid den tiden) tog tjänst som getarpiga och bestämde sig för att bli sjuksköterska, men frös ihjäl efter en båtolycka år 1928. Ett kors vid strandkanten där blommor ännu lämnas märker platsen.

Den yngre brodern Nils som var 10 år fick bo hos morbrodern Abraham Johansson och hans familj i Vuonatjviken och utbildade sig senare till folkskollärare i Luleå. Efter utbildningen gifte han sig och arbetade som lärare i Sorsele. Familjen kom tillbaka till Arjeplog 1959 där han blev rektor.

Den yngsta systern Agda som bara var 8 år fick flytta till Kristinedals barnhem i Åmål i Dalsland innan hon några år senare blev fosterdotter hos Hanna Flodkvist i Leksand i Dalarna och utbildade sig till folkskollärare med tjänst i Gävle. Syskonen kom från en släkt där flera var var utbildade kateketer och lärare, så deras bildningsintresse föll sig naturligt.

Det är en ljus förhoppning med den flickan: man kommer ovillkorligen att tänka på Topelius saga ”Stjärnöga”, när man ser in i hennes goda, strålande ögon. Ibland går, det vet jag, hennes tankar till dem, som togs bort från henne – far och mor. Men hon trives ändå så gott med vad, som givits henne i det nya hemmet. Hon är käck och glad alltjämt – plaskar om sommaren omkring i tjärnen och längtar efter snö om vintern, och då den någon gång kommer, jublar hon. Naturens alla glädjeämnen äro hennes, fjällflickans. – Måtte hon alltid skyddas och värnas av kärleksfulla hjärtan, till dess hon en dag är redo att fylla sin plats i livet.Fröken Vestin på Kristinedals barnhem år 1922 i Arjeplogs sommarkoloni och barnhem (1923).

Långt senare publicerade Israel Ruong en etnologisk skildring om livet i Arjeplogs fjällglesbygd i boken Harrok: ett samiskt nybygge i Pite lappmark (1978).

Nomadlärare i Arjeplog och Jukkasjärvi

Efter att ha hemundervisats av sina föräldrar fortsatte Israel Ruong sina studier vid Hermods i Luleå som erbjöd korrespondenskurser. På så sätt lärde han sig även engelska, tyska och matematik. Genom att låna pengar till sina fortsatta studier i Edholms affär i Arjeplog skrev han därefter in sig på Folkskolesemariet i Luleå 1923 och vikarierade som lärare och nomadlärare i Arjeplog åren 1923−1927.

Efter att ha avlagt sin folkskollärarexamen 1927 arbetade han som ordinarie nomadlärare i Jukkasjärvi åren 1927−1945. Där gifte han sig med med lärarinnan Signe Mariana född Henriksson (1903−1984) som han var gift med åren 1928−1951 och som är med under delar av hans fältresor på 1940-talet.

Han tog sin studentexamen vid Högre allmänna läroverket på Östermalm i Stockholm 1934 och fortsatte 1936 till Uppsala universitet där han två år senare tog en filosofie kandidatexamen i geografi, finsk-ugriska språk och pedagogik. Parallellt med detta fortsatte han att sköta läraruppgifter i Jukkasjärvi.

Disputerade med avhandling om pitesamiska

Han tog sin licentiatexamen vid Uppsala universitet 1942, disputerade 1943 med avhandlingen Lappische Verbalableitung dargestellt auf Grundlage des Pitelappischen, skriven på tyska som var den tidens världsspråk. Det är en semantisk studie av skeendets kategorier i pitesamiskan som kom att bli en klassiker i samisk språkvetenskap. Han blev docent i "lapska språket" som det då kallades samma år.

1944 blev han den första samiska personen som promoverades till filosofie doktor. Han var docent i "lapska språket och lapsk etnologi" vid Uppsala universitet 1949−1969 och mottog 1969 professors namn i samiska språk vid Uppsala universitet. Under sin karriär samarbetade med framstående forskare som den finsk-ugriske språkvetaren Olavi Korhonen och etnologen Phebe Fjellström. Han valdes in som ledamot i en rad vetenskapliga samfund, däribland Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och Suomalais-ugrilainen seura (Finsk-ugriska sällskapet i Helsingfors).

År 1951 gifte sig Israel Ruong med Maja född Gustavsson (1916−1997) som också blev en av hans närmaste arbetskamrater. Tillsammans upprättade Israel och Maja Ruong ett index till Samefolkets utgåvor åren 1918−1973, med historisk kommentar om innehållet (1985). Hon deltar också vid inspelningsresor 1953 och 1954. De fick sonen Erik (1954−1964).