Torkel Tomasson

Torkel Tomasson (1881−1940) var en tidig samisk rättighetskämpe, upptecknare av samiskt liv och redaktör för tidskriften Samefolkets egen tidning.

Torkel Lisaus Tomasson var son till renskötarna Tomas Nilsson och Lisa Torkelsdotter från Vilhelmina södra sameby. Tack vare ett stipendium från politikern Emilia Broomé blev han 1912 den första samiska personen som tog studenten i Stockholm. Efter sin examen vid Stockholms samgymnasium fortsatte han sina studier i Uppsala, där han läste juridik åren 1913−1915.

Han var samtida med den samiska rättighetskämpen och dåtida feministen Elsa Laula Renberg (1877−1931). När hon initierade Lapparnes centralförbund 1904 blev han dess sekreterare. Flera år senare är han en centralfigur vid de svenska samernas första landsmöte i Östersund 1918, där även Johan Turi, Karin Stenberg och Israel Ruong närvarade.

Liksom Anta Pirak var även Torkel Tomasson ledamot i Renbeteskommissionen 1913 vars uppgift var att ta fram en ny renbeteskonvention som reglerade samernas rätt att bedriva gränsöverskridande renbete mellan Norge, Sverige och Finland. Detta efter att riksdagsmannen Carl Lindhagen (1860−1946) motionerade i Riksdagen om ökad samisk representation i frågor rörande renbetet och en kommitté med sakkunniga tillsattes.

Vid sidan av sitt arbete på Länstyrelsen i Dalarna var han åren 1918−1940 redaktör för Samefolkets egen tidning. Tidskriften har digitaliserats och utgåvorna 1904−2011 finns digitalt via Kungliga bibliotekets tjänst Svenska tidningar Länk till annan webbplats. och på Samefolkets webbplats Länk till annan webbplats..

I minnesordet efter Torkel Tomasson död 1940 skriver riksdagsmannen Carl Lindhagen, som vid sekelskiftet arbetade med en revision av lapplagstiftningen och senare med Renbeteskommissionen 1913, följande rader:

Under denna epok trädde Torkel Tomasson från begynnelsen fram för mig som något av en uppenbarelse. En inkarnation av ett litet undanskymt folk med historia, intelligens, konstnärliga anlag och renhjärtat sinnelag. Ett folk i oavlåtlig kamp mot en karg natur, vilda djur och skumma förutsättningar.

En juridisk examen låg bakom Torkel. Men någon framfärd inom svenskheten låg icke för honom. Så mycket mer höjde han sig som en härold för sitt folk. Hans föredrag inför lappmötet 1918 i Östersund voro utomordentliga till både innehåll och form. Detsamma gällde även hans penna som redaktör för "Samefolkets egen tidning". En glänsande uppläggning, strålande stilkonst. Och framför allt, en hjältes sakrika talan för lapparnas folk, utan undanflykter, utan bugande för konjungturer, partier eller auktoriteter. Rakt på rak, inga omsvep, det var hans statskonst.

Carl Lindhagen, Borgmästargården i Ålsten 8 februari 1941 (Stockholms stadsarkiv).

I arkivet i Uppsala finns de inspelningar av jojk och berättelser som gjordes av Uppsala landsmåls- och folkminnesarkiv år 1939, då första arkivarien Manne Erikssons spelade in den dåvarande notarien Torkel Tomasson i Vilhelmina, Lappland.

I arkivet finns också originalmanuskriftet till boken Några sägner, seder och bruk upptecknade efter lapparna i Åsele och Lycksele lappmark samt Herjedalen sommaren 1917 af Torkel Tomasson som gavs ut av arkivet i Uppsala 1988. Uppteckningarna är skrivna på svenska och samiska och innehåller uppgifter från Åsele, Lycksele, Vilhelmina, Tärna och Sorsele liksom ett persongalleri och en ordlista. Både originalmanuskriptet och boken har gjorts tillgängliga digitalt.

Följande anteckningar äro tillkomna på grund af ett af Norrländska studenters hembygdsförening mig tilldelat stipendium för uppteckning af sägner, seder och bruk bland lapparna.

En del sägner äro upptecknade på lapska. Denna lapska, som icke gör anspråk på någon grammatisk korrekthet, är upptecknad efter folkets egen mun för att, om möjligt, få fram sägnerna mera levande och ursprungliga. Efter sägnernas återgifvande på lapska följer i hvarje fall dess återgifvande på svenska.Torkel Tomassons förord till Sägner, seder och bruk, Uppsala i november 1917.