Svartkonstböcker

Svartkonstböcker är ett samlingsbegrepp för häften eller böcker som innehåller magiska läsningar eller ritualer.

Svartkonstbok från Nås i Dalarna från år 1873 (Isof, ULMA 984).

Trots beteckningen svartkonstbok behöver de inte alls bara innehålla ”svart magi”, alltså magi avsedd att skada andra människor. Tvärtom, i stort sett alla svartkonstböcker från 1700- och 1800-talets Sverige innehåller framför allt huskurer, ritualer och läsningar med syfte att bota sjukdomar.

I Isofs samlingar finns ett antal svartkonstböcker i original. Dessutom finns flera hundra uppteckningar om fenomenet. Ofta handlar det om sägner, till exempel som den nedanstående.

Min mor tjänte på ett ställe i Karl-Gustav. Den bonden hade svartkonstbok. Mor såg boken en gång. Hon var uppe och städade och letade upp den. Där var både röda och svarta bokstäver, men hon kunde inte läsa ett ord i den.
Om bonden var borta, så visste han alltid, vad de tog sej för hemma. Och blev där någon ting borta, kom det alltid tillbaka igen. Det skaffade han hem. Folk kom dit med det om nätterna.

Berättat av Brita-Lena Andersdotter (född 1857) i Kungsäters socken, Västergötland (Isof, IFGH 3637) Länk till annan webbplats.

Fler berättelser från arkivet

Det var allt personer utpekade som skulle ha ”svartkonstbok”. Men det var inte någon som kom över sådan bok. Det var så styggt och ogudaktigt att ha en sådan. Men de kunde trolla till sig pengar, de som hade henne. Det var djävulens bok som de hade till låns. När ägaren läste i boken, så kom den onde och frågade vad han skulle hjälpa till med. Då uträttade han det som blivit tillsagt. Det skulle vara svarta pärmar på den boken och röda bokstäver.

Berättat år 1934 av Lars Magnus Olsson (född 1858) i Östra Emterviks socken, Värmland (Isof, IFGH 3333) Länk till annan webbplats.

Det var en i Fröbol i Älgå som skulle ha svartkonstbok. Han läste i den boken när han var ung pojke, han fick den av en gubbe som underrätta honom i sådant. Alla, som fick en sådan bok, skulle bli så händiga. Och han var inte gammal, förrän han blev en så styv slaktare. Men det skulle vara så hemligt, att gubben överlät detta till honom.

Berättat av Karl Frisk (född 1867) i Glava socken, Värmland (Isof, IFGH 3612) Länk till annan webbplats.

Det fanns många som hade svartkonstbok. Här var gott om sådana där kvacksalvare förr. En gammal här i Kungsäter, Grytegårds-doktorn, påstod de hade en sån bok. Han kunde stämma blod. Och de behövde inte vara med. Bara han fick höra namnet på personen och årtalet, så stannade han det. De som hade svartkonstböcker kunde ställa fram tjuvgods med.

Berättat år 1935 av August Lind (född 1814) i Kungsäters socken, Västergötland (Isof, IFGH 3637) Länk till annan webbplats.

Mer om svartkonstböcker på isof.se/folkminnen:

Blodiga trollformler

Blogg

I den döde Albert Sanders västficka fanns en papperslapp med blodstänkta, och förmodligen flitigt använda, trollformler som skulle stilla blod, döva värk och lindra ormhugg. Detta spännande arkivmaterial samlades in av folkminnesinsamlaren Gustaf Ericsson under andra hälften av 1800-talet, och finns än i dag kvar i Isofs arkiv.