Bläddra i våra dialektordsamlingar

Stora delar av Isofs dialektordsamlingar är skannade. Från våren 2026 tillgängliggör vi dessa successivt.

I ett första skede tillgängliggörs delar av dialektordsamlingarna från södra och västra Sverige. De består av ca 3 miljoner respektive ca 400 000 ordkort. Samlingarna tillgängliggörs fortlöpande i takt med att de skannas. Ordkorten är tillgängliga i en mappstruktur där du kommer åt flersidiga PDF-filer och kan bläddra bland ordkorten. Sökbarheten är alltså densamma som när du besöker arkivet och bläddrar i själva lådan.

Att bläddra i de sydsvenska dialektordsamlingarna

De sydsvenska dialektordsamlingarna omfattar Blekinge, Halland, Skåne, Småland och Öland. De uppgår till sammanlagt ca tre miljoner kort. De mest omfattande samlingarna är de skånska, som består av omkring 1,3 miljoner kort. Korten är uppställda i arkivlådor som rymmer ungefär 2 300–2 700 kort per låda. Varje PDF-fil representerar en fysisk arkivlåda. Filerna ligger i en mappstruktur där landskapet utgör den högsta nivån och materialet är inordnat i mappar därunder. I mappen ”Skåne” hittar du exempelvis 23 mappar, en för varje härad i landskapet. Ordkorten är i Skånes (och Hallands och Smålands) fall nämligen uppordnade i separata häradssamlingar, där var och en löper alfabetiskt från A till Ö. I varje häradsmapp ligger de enskilda PDF-filerna, där var och en omfattar ett visst alfabetiskt intervall. I några härader finns separata ordsamlingar för en stadsdialekt. Exempelvis innehåller mappen ”Torna härad”, förutom ordsamlingen över häradets landsbygdsdialekter, en mapp ”Lunds stad” som innehåller en separat ordsamling från Lund.

Ordsamlingarna från Blekinge (ca 220 000 kort) och Öland (ca 55 000 kort) är inte ordnade i separata häradssamlingar. Här löper korten i stället från A till Ö i en samlad alfabetisk följd för vardera landskapet.

Varje enskild geografiskt uppordnad ordsamling inleds med en rad kort som innehåller uppgifter om sagespersoner m.m. Därefter börjar själva ordsamlingen. Nedan beskrivs hur korten i regel är uppbyggda.

Uppslagsform, ordklass och genus

De flesta kort har en uppslagsform (även kallad normaliserad form). Denna finns ofta i det övre högra hörnet. Den motsvarar den form som ordet har i standardsvenskan – eller förmodligen skulle ha haft om det är fråga om ett ord som saknas i standardsvenskan. Uppslagsformen avgör var i alfabetet kortet inordnas. Vissa dialektala ordformer är svåra att normalisera, och ibland har olika upptecknare gjort olika bedömningar. Ibland behöver man alltså söka efter ett ord på flera olika ställen. Ett exempel är det skånska ordet påg ’pojke’, som dels förts till påg, dels till påk (och ibland faktiskt också till pojke). Det kan också vara bra att veta att sammansatta ord i regel är insorterade strikt alfabetiskt (och med bortseende från eventuella dialektala fogevokaler) och inte under förleden. Gåsafett normaliseras alltså gåsfett och påträffas först efter gåse ’gåshanne’, som skiljer gåsfett alfabetiskt från gås, gås(a)bänk och gås(a)bur.

I anslutning till uppslagsformen anförs ofta också ordets ordklass. Några vanligt förekommande förkortningar är:

• a., adj. = adjektiv
• adv. = adverb
• int., interj. = interjektion
• konj. = konjunktion
• prep. = preposition
• r., räkn. = räkneord
• s., sbst., subst. = substantiv
• v. = verb

Om ordet är ett substantiv får man dessutom ofta veta vilket genus det har i dialekten. Många svenska dialekter har bevarat den gamla tregenusdistinktionen: maskulinum (m., mask.), femininum (f., fem.) och neutrum (n., neutr.).

Uttal, böjningsformer och språkprov

Ordets dialektala uttal är oftast upptecknat med landsmålsalfabetet (läs mer om landsmålsalfabetet på sidan Landsmålsalfabetet Länk till annan webbplats. på Folke-webben). Mera grovfonetiska beteckningsformer förekommer också. Efter grundformen anförs ofta böjningsformer av ordet. Inte så sällan finns också ett språkprov på kortet, alltså en exempelmening där ordet ifråga förekommer. Också språkprovet är vanligen återgivet med landsmålsalfabetet.

Ort, upptecknare, årtal och accessionsnummer

Korten innehåller också uppgifter om var och när ordet ifråga upptecknats och vem som gjort uppteckningen. Varje kort är dessutom försett med ett accessionsnummer. Ett accessionsnummer omfattar i regel flera kort av en och samma upptecknare och härrörande från ett och samma område. Sedan korten sorterats geografiskt och alfabetiskt i dialektordsamlingarna har accessionsnumren mindre betydelse för kortens sökbarhet i arkivet.

Att bläddra i de västsvenska dialektordsamlingarna

Ordsamlingarna från västra Sverige har en geografisk spännvidd som kräver en liten förklaring. Kärnområdet är hela det gamla Göteborgs och Bohus län. Hit hörde landskapet Bohuslän samt Askims, Sävedals och Östra Hisings härader i Västergötland. Dessutom ingår material från Valbo, Sundals och Nordals härader i södra Dalsland. Totalt rör det sig om 23 härader, 17 bohuslänska, 3 västgötska och 3 dalsländska. Varje socken inom de respektive häraderna har sin egen ordsamling, och storleken på sockensamlingarna kan variera avsevärt. Somliga socknar upptar flera lådor, andra blott en halv.

Varje socken har ett nummer. Man har börjat med de västgötska socknarna, fortsatt med de bohuslänska och avslutat med de dalsländska. Västgötska Fässbergs socken i Askims härad har exempelvis nummer 6, bohuslänska Bärfendals socken i Sotenäs härad har nummer 68 och dalsländska Brålanda socken i Sundals härad har nummer 98. Sockennummer uppträder både i mappnamnen och i de enskilda PDF:erna. Här är en förteckning över samtliga socknar Länk till annan webbplats..

Till skillnad från de flesta andra dialektordsamlingarna är de västsvenska inte sorterade efter standardiserade uppslagsord. Istället ligger orden landsmålsalfabetiskt ordnade. Den landsmålsalfabetiska ordningen är inte helt genomskinlig, men den bygger på principen att varje landsmålstecken antingen kan föras till något av det vanliga alfabetets tecken (åtminstone teoretiskt) eller uppta en egen plats i ordningsföljden. Eftersom landsmålstecknen är betydligt fler än det vanliga alfabetets tecken fylls varje plats i den normalalfabetiska ordningen av en sekvens av närliggande ljudtecken med sin egen interna ordning.

Först i samlingarna kommer således ord som kan associeras med bokstaven A, och bland dessa kommer ord som börjar med främre a-ljud före ord som börjar med bakre a-ljud. Denna princip kan illustreras med de två ordkorten nedan. Det vänstra ordet börjar på at-, det högra på ak-. Trots att T kommer efter K i alfabetet ligger ordet på at- ändå före det på ak-. Det beror på att den aktuella ljudsekvensen at börjar med främre a och sekvensen ak med bakre a. I landsmålsalfabetet ser det främre a-ljudet ut som en vanligt handskrivet a-tecken, det bakre snarast som ett a-tecken med w-liknande underkant.

Det är viktigt att komma ihåg att orden alltså är ordnade efter hur de uttalas i den aktuella socknens dialekt. Motsvarigheten till standardsvenskans åter börjar t.ex. med ett främre a-ljud i både norra Bohuslän och södra Dalsland, vilket betyder att man då hittar det ordet tidigt i samlingen, bland ord med intialt a-ljud, och inte mot slutet, där standarduttalets å-ljud hade placerat ordet. Vidare har sje- och tje-ljuden sin egen plats i den alfabetiska ordningen: efter s-ljudet kommer sje-ljudet, följt av tje-ljudet och därefter t-ljudet. Bästa sättet att orientera sig i den landsmålsalfabetiska ordningen är att börja bläddra i materialet. Ganska snart vänjer man sig vid att det vanliga alfabetet visserligen saknar strukturerande betydelse, men att dess ande liksom ändå svävar över helheten. Eller för att uttrycka sig mer konkret: det finns ingen bokstav D som kommer före bokstaven E, men väl olika d-ljud som kommer före olika e-ljud.

De västsvenska mapparna är strukturerade på följande sätt. Under varje härad har varje socken sin egen mapp. I denna mapp ligger socknens samtliga ordkort. De ligger buntvis så som de blev inskannade. För varje bunt specificeras, sist i filnamnet, det alfabetiska spann som bunten täcker. Notera att det landsmålsalfabetiska spannet här har översatts till normalalfabetet. Det är viktigt att vara medveten om att sådan översättning inte alltid leder till normalalfabetiskt riktig ordning. Exempelvis återges sje-ljudet med ett normalalfabetiskt SJ, vilket i den vanliga alfabetiska ordningen kommer före sekvenser som SL, SO och SÖ. I den landsmålsalfabetiska ordningen kommer emellertid alla ord som börjar på s-ljud (slusk, sommar och söt) före alla ord på sje-ljud (sked, skjorta och sjuk), eftersom s-ljudet kommer före sje-ljudet. För att undvika oklarhet beträffande vilken ordning de olika buntarna har i den verkliga lådan har alla filer också försetts med ett löpnummer (före det alfabetiska spannet), som svarar mot buntens fysiska placering.