Dialektbloggen

Glåmig

”Han sir gLåmug ut” är ett språkprov från Hälsingland som upptecknats i Isofs samlingar. Glåmig, som är besläktat med engelskans gloomy (’dyster, dunkel, vemodig’ m.m.), är ett adjektiv med dialektalt ursprung som bland annat kan innebära att någon ser sjuklig, trött, mager, blek, grå (i hyn), storögd, stirrande, nyfiken, slapp eller till och med dum ut.

Målning i grått, svart och vitt av en ung man som sitter på golvet i ett hörn av ett rum och ser trött och nedstämd ut.

”Han sir gLåmug ut.” Målning av Hille Tränk.

Spridning och uttal

Adjektivet glåmig är en avledning av det dialektala verbet glåma som verkar ha använts mest i mellersta Sverige baserat på de många uppteckningarna i Isofs dialektordsamlingar från just de områdena. Flest uppteckningar av glåma finns från Hälsingland och Jämtland, men det har också upptecknats i Gästrikland, Dalarna, Härjedalen, Medelpad och Värmland.

Adjektivet glåmig finns ju än i dag i rikssvenskan, och det finns också upptecknat från de flesta landskap förutom Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän och Gotland.

Exempel på uttalsformer är glåmig, gLåmug (L = tjockt l-ljud), gLåme, gLåmmed, glåmmier, gLåmut, gLaumut, gLåmot, gLåmmö, gLåmöt, gLåmen, glåmi, gLåmugr med flera.

Glåmig i ordböcker

Adjektivet glåmig finns med i såväl Svenska Akademiens ordlista (SAOL), Svensk ordbok (SO) som Svenska Akademiens ordbok (SAOB). I SAOL är definitionen ’blek, grådaskig’, medan det i SO beskrivs som ett adjektiv som används mer specifikt för en person som är onaturligt blek på grund av sjukdom eller trötthet – men även för att bildligt beskriva en miljö.

I SAOB beskrivs det ännu utförligare hur glåmig (belagt i skrift sedan 1685) innebär att en person har ’sjukligt blek, grågul ansiktsfärg och matta insjunkna ögon’. Det sägs även användas för att beskriva en form av matt och grått ljussken.

I SAOB kan vi läsa att glåmig är en avledning av verbet glåma, som är utdött i rikssvenskan men haft betydelsen ’stirra, gapa’. I dialekterna har betydelsen främst varit ’stirra (med utspända ögon’. Verbet glåma är besläktat med norskans glåma ’stirra’, isländskans glámr ’måne’ och engelskans gloom ’skymning.

Mager, sjuklig och likfärgig

Enligt definitioner från Gästrikland, Hälsingland, Närke och Småland kan glåmig beskriva någon som ser sjuk eller skör ut.

  • gLåmu = blekt och sjaskigt utseende (Gästrikland)
  • gLåmug = bleklagd och mager (Hälsingland)
  • gLåme = ser trött ut (Hälsingland)
  • glåmuger = sjuklig, utmattad till utseendet (Närke)
  • glommig = sjuklig och blek till utseendet, likfärgig (Småland)

Hålögd, storögd och stirrande

Bland annat från Hälsingland och Jämtland finns uppteckningar om att adjektivet kan beskriva någon med stora, stirrande eller tomma ögon. Denna definition känner vi igen i det utdöda verbet glåma, vilket betyder ’att stirra eller glo med utspända ögon’.

  • gLåmug = storögd (Hälsingland)
  • gLåmug = som stirrar på folk och spänner ut ögonen (Hälsingland)
  • gLåmug = storögd, hålögd och mager (Hälsingland)
  • glåmutt = en som har stora, stirrande ögon (Jämtland)
  • gLåmen = som ser trött ut i ögonen (Jämtland)

Dum, fånig eller obehaglig

Att stirra och se dum ut är en annan definition av glåmig från bland annat Jämtland. Här verkar det också som att de stirrande ögonen kan vara hotande, vilket även står nedskrivet från Hälsingland – någon som har stora ögon och ser obehaglig ut. Dessutom sägs glåmig i Hälsingland om en man som fånigt stirrar människor i ansiktet (se bild nedan).

En lapp från Arbrå i Hälsingland med dialektordet glåmig ur dialektsamlingarna i arkivet.

Lapp med ordet glåmig ur den stora dialektordsamlingen OSDs (samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter) i Isofs arkiv i Uppsala.

Glåmmskalle!

Det finns även sammansättningar i dialektsamlingarna där ordet glåma eller glåmig ingår. Ett exempel är kränkningen glåmmskalle, med betydelsen ’dumskalle’, som finns dokumenterad från Jämtland, Närke och Södermanland. Detta stämmer överens med definitionen att ’stirra och se dum ut’ eller att ’stirra och se fånig ut’.

Man kan även hävdas vara glåmögd, vilket finns upptecknat från flera landskap. Det finns också med i SAOB, där definitionen är ’som har glåmiga ögon, hålögd’. Några exempel från dialektordsamlingarna är gLåmöjd med betydelsen ’en som har stora, stirrande ögon (och ser dum ut)’ från Jämtland, och gLåmöjjd ’som har glåmiga, trötta ögon’ från Småland och ”han ä så gLômögd” ’har stora ögon’ från Värmland.

 /Hille Tränk, prao-elev i årskurs 9
Handledare: Lovisa Alvtörn

Läs mer

Adjektivet glåmig i SAOL, SO och SAOB på svenska.se: glåmig Länk till annan webbplats.

Verbet glåma i SAOB på svenska.se: glåma Länk till annan webbplats.