”Tu, tu, tu, lika många får, idag som igår, så hög är skygåln”
I Astrid Lindgrens saga Tu tu tu! säger farfar en gammal ramsa, som låter så här: ”Tu, tu, tu, lika många får, idag som igår, så hög är skygåln.” Men vad är egentligen skygål? Är det ett dialektalt ord? Om så, från vilken del av Sverige?
En skidgård, alltså gärdsgård, i Småland. Foto: Jonathan Petersson, Pixabay.
En fråga kommer in till dialektverksamheten
Visste du att du kan vända dig till oss med frågor om dialekter? Det ingår i vårt uppdrag som statlig myndighet att besvara frågor som rör våra expertområden. Frågan här ovan kom in till oss nyligen, och jag tog mig an uppgiften att besvara den. Jag brukar först titta i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) för att se om ordet finns med där, och därefter går jag till våra dialektordsamlingar i arkivet.
Först fick jag som vanligt vara lite detektiv, och försöka fundera ut vilket standardsvenskt uppslagsord skygål skulle kunna vara ett dialektalt uttal för i en ordbok. Det stod ganska snart klart att det rörde sig om det gamla ordet skidgård som betyder ’gärdesgård’, ’stängsel’. Min sökning i SAOB visade att skidgård finns upptaget där (artikeln publicerad 1971) med betydelsen ’stängsel eller gärdsgård’. I SAOB kan vi läsa att ordet är mycket gammalt, det fanns redan i fornvästnordiskan som skíðgarðr. Som tillägg i betydelseangivelsen står det: ”numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat”.
Ramsa från Astrid Lindgrens farfar
Astrid Lindgren själv berättade i en text 1971 att hennes egen farfar brukade använda den här ramsan, och att det var så det kom sig att hon långt senare använde ordet och ramsan igen i boken Sunnanäng där den här sagan ingår. Astrid skriver att ordet skygål för henne var ett gammeldags ord som därför gav ramsan en extra poetisk klang, och det hade hon alltså helt rätt i.
Skidgård, skid och skide i dialektarkivet
I vårt Uppsalaarkiv sökte jag efter ordet i vår allra största dialektordsamling Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs) som består av över 7 miljoner lappar med dialektord från hela Sverige. Jag hittade ordet skidgård, och kunde läsa att skid eller skide är en lång stång (jämför orden skida, åka skidor på vintern). På lapparna i OSDs står det exempelvis som definition: ’en kluven stång, som är virke till en gärdesgård’, ’gärdesgårdsstör’. Visst är det spännande när man inser att skidorna som vi åker på om vintrarna fått sin benämning av det här ordet, för att de var just långa kluvna brädor. Senare har ordets användning i andra betydelser avtagit, medan den här specialbetydelsen med ”brädorna” vi åker på i snön är den som kommit att leva kvar. Nu är det ju den vi normalt sett tänker på när vi hör ordet skidor!
Det gamla ordet skidgård finns belagt i den stora dialektordsamlingen OSDs från landskapen Bohuslän, Dalarna, Dalsland, Närke, Småland, Södermanland, Värmland, Västergötland och Öland. Allra flest belägg finns från Värmland, och det finns även ganska många från Dalsland och Småland. Det verkar alltså ha varit ett vanligt ord i dialekterna där. Uttalet skiftar mellan sjigål, sjygår, sjigal och liknande. Ibland är g:et långt (och i/y framför kort) som i sjiggål. I de dialekter som har tjockt l-ljud i dessa ställningar används detta uttal. Det är rd i gård som uttalas som ett tjockt L (ett l-ljud där man slår med tungan mot gommen).
Exempel ur dialektordsamlingarna
Här kommer nu några målande exempel ur OSD-samlingarna i vårt Uppsalaarkiv på hur ordet använts i dialekterna:
Dän där koa ä ett riktit udygdsjur … dä går int te stäng hänn i`in, fôr ho hôpper övver va sjyggåLer sôm hälst. (’Den där kon är ett riktigt odygdsdjur, det går inte att stänga in henne, för hon hoppar över vilka gärdsgårdar som helst.’)
Värmland, Älvdals härad, Gustav Adolfs socken, 1952. Acc.nr. ULMA 21761.
Dialektuppteckning från Gustav Adolfs socken i Värmland ur samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs).
Ho jeck fôre mäj i vägen, skogråa, å hade en sjal. Dä lyste änne sôm gullroser, män ho kast-sä öve sjyggåLn, se ja kåm ifrå-a.” (’Hon gick före mig på vägen, skogsrået, och hade en sjal. Det lyste precis som guldrosor, men hon kastade sig över gärdsgården så jag kom ifrån henne.’)
Värmland, Grums härad, Segerstads socken, 1902-1906. Acc.nr. ULMA 517:175.
Slutligen vill jag dela ett exempel jag hittat just från Småland. Här känns det som att vi får en lite djupare förklaring till ordets innebörd i ramsan som Astrid Lindgren lärde sig som liten flicka av sin småländske farfar. Ramsan handlade nämligen om att den höga skygålen såg till att inga vargar kunde komma åt fåren när de var ute på bete:
Jag hörde min Morfar tala om dessa varg-gårdar. Stängslets namn var på allmogespråk: ”Sky-går”, samt hade brukats i gamla byn, således före 1850. Det var emellertid omöjligt för menniskor att klifva över en sådan gärdsgård, utan att riskera bli’ spetsad på de hvassa trindestängarna.
Småland, Stranda härad, Ålems socken. Acc.nr. ULMA 12339.
Dialektuppteckning med en teckning av en skidgård från Bro och Brastads socknar i Bohuslän. Från Samlingarna för Ordbok över Sveriges dialekter (OSDs).
Läs mer
- Sökning i Svenska Akademiens alla tre ordlistor på en gång: Skidgård i svenska.se Länk till annan webbplats.
- Text av Astrid Lindgren från 1971: ”Var kommer påhitten ifrån?” Länk till annan webbplats.
%20Lovisa%20Alvt%C3%B6rn_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)