Öländska egenheter

En stor andel av Sveriges befolkning har någon gång besökt solens och vindarnas ö Öland. Men den stora mängden turister på ön kan göra det svårt att få grepp om de dialektala egenheterna hos själva invånarna i detta vårt minsta svenska landskap. Hur låter talspråket på Öland egentligen – har du koll?

Liksom i övriga Sverige har dialekterna på Öland utjämnats mycket under de senaste drygt 100 åren. De dialektsamlingar som finns i Isofs arkiv har tillkommit till stor del just för att bevara de gamla dialekterna – landsmålen – för eftervärlden. Det är alltså skillnad på äldre, traditionella öländska dialekter och dagens öländska. Men vissa drag i dialekterna på Öland lever kvar än idag. Här ska jag gå igenom både några äldre dialektala drag, och några som är utmärkande för dagens öländska talspråk. Jag ger också lite exempel på ord som uppfattas som typiskt öländska. Häng med!

En dialektgeografiskt splittrad ö

Trots sin litenhet bland våra svenska landskap är det avlånga Öland en dialektgeografiskt splittrad ö. Det finns traditionellt ganska stora skillnader mellan dialekterna på norra och södra delarna av ön, liksom delvis också i öster och väster. De öländska dialekterna i sin helhet räknas till sveamålen, då handelsförbindelserna med Mälardalen var täta i äldre tider. Sveamålen i norr går som en kil ner genom östra Småland och Öland. Söder- och västerifrån – från de sydsvenska målen och götamålen – har det dock också kommit in en hel del sydliga drag i de öländska dialekterna, främst via Kalmar. Du kan läsa mer om det här i vår webbutställning Södra Öland berättar: En ö – flera olika dialekter Länk till annan webbplats..

Äldre öländsk dialekt

Den tvåtoppiga accenten

Allra mest utmärkande för äldre öländsk dialekt måste nog den tvåtoppiga accenten (cirkumflexaccenten) anses vara. Tvåtoppig accent innebär att en vokal uttalas dubbelt, alltså betonas två gånger. I kombination med en försvagning av ändelsevokaler, där a och även e ofta försvinner helt, får vi former som:

• Äleklinta → ÄlkLi`int
• många → må`ång
• skulle → sku`ul
• gjorde → jo`od

N-bortfall i ändelser

Särskilt utmärkande för äldre öländska är också n-bortfall i ändelser, både i bestämd form singular och plural som i följande exempel:

• sjöboden → sjöboa
• båtarna → båta
• lördagskvällarna → lördaskvälda
• kroppkakorna → kröppkakera

"Kröppkaker, ålrejt, de va fint … De sku`ul vi ha varenda lördaskväld se"

I följande inspelning (b00321:a) från Ebbegärde i Alböke socken på norra Öland får vi höra exempel på båda dessa fenomen (och en hel del andra) när Ellen Svensson född 1886 berättar för Göran Hallberg om hur de gjorde kroppkakor varenda lördag:

Inspelningen i sin helhet finns att lyssna på i Dialektkartan: Ellen Svensson, Alböke. Länk till annan webbplats.

Nutida öländsk dialekt

Idag är de ovan nämnda äldre dialektdragen ovanliga, särskilt bland den yngre delen av befolkningen. Det finns numera enbart rester kvar av dessa hos en del talare. Däremot finns det andra traditionella dialektdrag, som är väldigt livskraftiga än idag och som man hör vart man går.

Vokaliserade r

En sådan dialektal egenhet är vokalisering av r efter vokal, ibland även regelrätt bortfall av r i vissa ställningar. (Detta sker oberoende av om man har främre eller bakre uttal av r.) Vokalisering av r innebär att r-ljudet byts ut mot en vokal. Det kan skifta beroende på var på Öland talaren kommer ifrån vilken vokal det blir. Några exempel kommer här:

• mer → meä (alternativt: mee/meå/mea)
• här → hä(e)
• mor → moe
• tjuter → tjute

Bortfall av r-ljud i vissa ställningar

Ännu ett drag som är vanligt än idag är att kombinationerna rn, rl, rs, rt, rd uttalas som n, l, s, t, d. R:et faller alltså bort så att vi istället för supradental (som i standardsvenskt uttal) eller hörbart r (som i sydsvenska dialekter) får uttal som:

• barn → ban
• kors → kåss
• bort → bått
• hörde → hö`öd

"Nä di va ne vi sjön … så hö`öd di på sjön att di ropte"

I en inspelning (s2001:b, som ingår i s01995:b_f) från Ventlinge socken på södra Öland från 1957 hör vi Olga Östergren (född 1896) och Edith Österlund-Svensson använda båda dessa drag (i fetstil i transkriptionen), när de berättar för Nils Torsund om sjörån:

Å då sa moe att nä di va ne vi sjön … så hö`öd di på sjön att di ropte. Å sa att: ”Ja ligge hä, imella två ste`en,” sa di, ”så kom å hjälp me!”

Å dä va ett faslit liv om kvälla ne vi sjön, sa ho. De skrek å de gnall å de tjöt å. Så di todes ju knappt inte å gå ne ti sjön om kvälla. Men så blev di så va`an vi de dära, så di brydd se’nte om ä. Utan, men de va hemst, sa ho. Precis som när hunna tjute, sa ho, va dä vi sjön om kvälla.

Di så aldri nåen utan baa hö`öd. Di baa hö`öd. Ja. Di baa hö`öd. Jo de va sanning fö di va ju ne vi sjön.

Inspelningen i sin helhet finns att lyssna på i Dialektkartan: Olga Östergren och Edith Österlund-Svensson, Ventlinge. Länk till annan webbplats.

R-ljudet

Ytterligare en speciell öländsk egenhet är att det finns två olika r-ljud i olika ändar av ön! Bakre r är språkhistoriskt sett en relativt ny företeelse. Det bakre r-ljudet kom till Öland söderifrån och spred sig till och blev etablerat på vissa delar av ön.

På kartan nedan ser vi hur den nordliga gränsen för bakre r tycks dela Öland på mitten. Norr om den användes tungspets-r, söder om den dominerade bakre r.

I de inspelningar jag tagit del av i Isofs dialektsamlingar har jag dock lagt märke till att många även på södra Öland använde tungspets-r. Det var nog mer i sydväst mot Kalmarsund som det bakre r:et användes, och kartan tycks alltså vara lite missvisande.

Bakre r är ett dialektdrag som ännu finns kvar i talspråket på Öland, men som verkar vara på tillbakagång. När jag själv var barn på 80-talet hade både jag själv och alla mina klasskompisar i Glömminge skola i den norra delen av öns södra halva bakre r. När min systers barn sedan gick i samma skola på 2010-talet hade barnen istället ett främre r-uttal. Utifrån mina, väldigt begränsade, efterforskningar är det idag bara ett fåtal barn på södra Öland som har bakre r. Dock är det fortfarande många vuxna inklusive unga vuxna ölänningar som har kvar sitt bakre r-uttal. Denna tillbakagång av bakre r skulle vara intressant att undersöka lite mer djupgående, då ingen forskning finns på området.

Några typiskt öländska ord

I ordmolnet i inledningen av den här bloggtexten har du kanske redan läst några av de ord som ölänningarna själva brukar uppfatta som speciellt öländska, som fåk, ginglig ’ostadig’, horva, och prisnosig ’uppnosig’. Här nedan kommer jag nu att gå igenom några sådana ord. Många av dem är levande i språket än idag, medan andra numera främst används när man talar om äldre tiders öländska dialekter.

• drittla – söla/spilla med vätskor, ge ut i småportioner, ”drettel i`int ut nu!” ’spill inte ut nu’ (språkprov från Isof)
• fåk – snöstorm (med hårda vindar och yrsnö), ”Nä gålsfô`ôlk va åt otta på julmöen, så ble de ett aglitt oväde me fôk, s'att de ku`unn ta å`ån ifrån en. De snöa, s'att en knafft kunn si si`in hänne.” ’När gårdsfolket var på julottan på juldagsmorgonen, så blev det ett förskräckligt oväder med fåk, så att det kunde ta andan ur en. Det snöade så att man knappt kunde se sina händer.’ (språkprov från Isof)
• fänta – flicka (främst norra Öland), ”däe va e stackes fä`änt som så alldes förbi ut” (språkprov från Högsrum)
• gräbba – flicka (främst södra Öland), ”de e gra`ann gräbber” ’det är vackra flickor” (språkprov från Isof)
• horva – liten (inhägnad) åker, åkerlapp, igenvuxen åker, ”hä`ängn in e hö`örv” ’hängna in så det blir en horva’, ”dåm dä hörvra” ’de där horvorna’ (språkprov från Isof)
• tinglig – lätt och behändig, lättskött, praktisk, lätthanterlig, ”de e så tinglitt” ’det är så praktiskt’ (språkprov från Isof)
• russel – livlig verksamhet, stor aktivitet, liv och rörelse ”de va ett falit råssel hä e!” (språkprov från Sandby/Gårdby)
• skumme – mörker ”sitt i`int å läs i skummet å föstöe ögna” (språkprov från Högsrum)
• söka – må illa, känna sig illa till mods, ”ja ble så rädd så de sö`ökt mej” (språkprov från Högsrum)
• tykännas – vara blyg för främmande, om barn ”han tytjänns allti föe främmet folk. Han e så tyen den li`ill tjoteldinken” (språkprov från Högsrum)

Du kan ta del av fler ord i ordlistan Öländska dialektord Länk till annan webbplats. som hör till webbutställningen Södra Öland berättar.

De flesta av orden ovan finns i fler dialekter än just de öländska. I kombination med varandra och tillsammans med de andra språkdragen jag gått igenom, ger de ändå en god inblick i det typiskt öländska talspråket. Förhoppningsvis har du nu lite bättre koll på Ölands dialektala egenheter än innan du började läsa den här bloggtexten.

/Lovisa Alvtörn