Julgoppa, julhyppa och jultyppa
Ända in på 1800-talet hade halm en stor betydelse kring jul. Bland annat användes halm för att tillverka olika föremål som stjärnor, kransar, bockar och halmkronor. Dessa föremål användes sedan både som dekoration och i olika jullekar där såväl barn som vuxna deltog.
Leken ”ta julegoppa”. Illustration av Carl-Martin Bergstrand (Isof, IFGH 6858-70).
När man gjort julstädningen och skurat golven tog man in halm och täckte golven för att skydda dem och för att behålla värmen. Grisar och höns som fick vara inne på vintern trivdes i halmen och hade man gäster över julhelgen kunde de sova bekvämt på golvet. Dessutom användes halmen till att tillverka olika föremål som stjärnor, kransar, bockar och halmkronor. Dessa föremål användes sedan både som dekoration och i olika jullekar där såväl barn som vuxna deltog.
Från västra Sverige berättas att man gjorde julgoppor och julhyppor. Man tog ett knippe av julhalmen och band ihop den som en kärve. Ibland satte man en mössa på figuren så att den liknade en människa. Man gjorde också mer fågelliknande figurer och då kallades de jultyppor. Ofta hade de här halmfigurerna tre ben så att den kunde ställas på golvet. Sedan dansade man omkring dem.
Man kunde också ta hjälp av halmfigurerna för att sia om framtiden. Från Rölanda i Dalsland finns en uppteckning som beskriver att man kastade goppan mot dörren och om den föll med huvudet utåt betydde det dödsfall, men föll den med huvudet inåt golvet kunde man vänta en ny ättling i familjen det kommande året.
Vad betyder orden goppa, hyppa och typpa?
Det är osäkert vad goppa bottnar i för ord, men det kan höra samman med verbet goppa som i Isofs dialektsamlingar anges betyda ’hoppa’ och ’springa klumpigt’. Från Färgelanda i Dalsland finns ordet gupphoppa som används om barn som springer och hoppar. Från Dalsland finns också verbet hyppa belagt med betydelsen ’hoppa som småbarn’. Både goppa och hyppa verkar vanligast i västsvenska dialekter. Typpa är däremot ett ord som har förekommit dialektalt mer allmänt i Sverige. Det är ett ord för ’höna’. Man har även lockat på hönorna genom att säga ”typpera, typpera, typpera”.
Jullekar med goppor, hyppor och typpor
Med halmfigurerna lektes olika lekar under julhelgen. En lek kallades locka jultyppan. Då sitter en person med förbundna ögon och med en jultyppa i handen och lockar: ”typpera, typpera”. De andra deltagarna i leken ska försöka att rycka till sig typpan, samtidigt som den som håller i typpan ska skydda den med en käpp eller någonting liknande så länge som det finns någon halm kvar på jultyppan.
En annan lek som berättas om i Isofs samlingar är ta julegoppa. Hur leken går till beskrivs i en uppteckning från Dalsland år 1928: ”På golvet i julhalmen ställdes goppan, en person lade sig på rygg med huvudet intill denna. Och så gällde det att svänga benen upp till huvudet och få tag på goppan.” Den här leken utfördes med såväl goppor som typpor och bockar. På teckningen högre upp på sidan finns en illustration av leken.
Julhalmens betydelse minskade under 1800-talet till att till slut helt försvinna, förmodligen främst på grund av brandfaran som halmen orsakade. Lekarna med halmfigurer är borta, men halmen lever vidare i julfirandet genom julprydnader som halmbockar och halmstjärnor.
Läs mer
Läs mer om julkronor av halm i en text av Eva Thelin: Julkrona, himmel och flugskepp
Här finns mer om jultraditioner i äldre tid: Jultraditioner från förr i vår webbutställning Nu är det jul igen.
%20Lena%20Wenner_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)