Häv
När du känner dig riktigt nöjd över något du har uträttat eller om andra uppskattar din duglighet, då är du häv. Ordet kommer från det fornsvenska häver ’duktig’ och finns belagt i de flesta av våra landskap, även om det torde ha varit vanligast i de norrländska dialekterna.
I Västerbotten används ordet fortfarande och uttalas hev. I positiv bemärkelse används hev om en person som är duktig eller duglig eller för att beskriva den stolthet man kan känna för andra: han jesöm hev över lillpåjken ’han är som stolt över lillpojken’. Ordet kan också användas i nedsättande betydelse för att karaktärisera en person som är dryg eller kaxig, alltså den negativa sidan av stolt – högmodig.
Betydelsen ’bra’
Ytterligare en användning har ordet i betydelsen ’bra’ när det används tillsammans med inte för att beskriva en sak eller handling som inte är så bra eller kanske rent av dålig: he va int na heft henna int (det var inte så bra det där inte). Denna språkliga konstruktion visar väl på en språklig hövlighets-strategi. I stället för att säga att något är dåligt så mildrar man det genom att säga att det inte är så bra eller inte så hävt.
Använt av Pehr Stenberg
Ett annat exempel finns i Pehr Stenbergs ordbok över umemålet (1804): jag war int hef då ’jag war intet mycket betydande då eller dugde intet mycket till’. Ordet finns också belagt i Stenbergs skriftspråk. Pehr Stenberg (1758-1824) arbetade som präst i Umeå och han var en flitig skribent inom flera områden. I hans närmare 5 000 sidor långa självbiografi, som just nu är föremål för utgivning på Dialekt-, ortnamns- och folkminnes-arkivet i Umeå, använder han häv:
Om jag denna tiden ej war någon häf läskarl, så war Chore det ännu mindre, ty han war i det fallet ganska Commod, det war sant, at jag ofta war hos honom, men merendels tog jag någon af hans böcker och läste uti; ty han hade ett någorlunda wackert bokförråd men sällan såg jag honom i något sådant sysselsatt.
*commod ’bekväm’
/Kristina Persson