Sjökalv i grytan
Från maj månad och fram till hösten uppträder öronmaneten (Aurelia aurita) längs Östersjöns kuster. En dialektal benämning på detta geléartade nässeldjur är sjökalv.
Foto: Alexander Vasenin, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=32753304 (CC BY-SA 3.0).
På svenskt område finns ordet belagt från och med östra delen av Blekinge skärgård och vidare norrut längs ostkusten till och med Möja i Värmdö skärgård samt från Öland och Gotland. Samma ord är belagt från utskärgården i Åland, Åboland och västra Nyland till och med Ingå socken. Även i de estlandssvenska dialekterna har öronmaneten kallats sjökalv.
Zoologisk fackterm
Det äldsta säkra belägget på sjökalv i betydelsen ’öronmanet’ är från 1600-talets början. Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) förekommer ordet i vår tid som zoologisk fackterm. Det finns inte som uppslagsord i Nationalencyklopedin, men däremot i 1947-55 års upplaga av Svensk uppslagsbok.
Ordets etymologi
Öronmanetens yttre likheter med en kalv är knappast påfallande. Möjligen kan det finnas ett etymologiskt samband mellan efterleden i sjökalv och det anglosaxiska ordet calwer ’ostmassa’, som motsvarar medellågtyskans keller ’tjock mjölk’. Den förenande egenskapen skulle i så fall vara själva konsistensen. Troligen är det just denna tjockflytande geggighet som ligger till grund för ett talesätt om kokning, belagt från Åland och Åboland: man har sjökalven i kaffepannan, det är sjökalv i grytan och liknande. Innebörden är att kokningen inte vill komma igång. I stället för att börja bubbla böljar vattenytan på ett sätt som påminner om öronmanetens rörelser.
/Anna Westerberg