Namnsdagar och namnsdagsfirande

Har du koll på namnsdagar, och är det något som du brukar uppmärksamma eller fira? Svara gärna på vår webbfrågelista!

Isof introducerar här den första av tre frågelistor om namn och namnsdagsfirande. Denna frågelista handlar om namnsdagar och om hur du firar eller uppmärksammar dessa. Den andra kommer att beröra namn och namngivande, och den tredje namn på husdjur och saker. Vi hoppas att du kommer att vilja besvara alla tre och berätta för oss om dina erfarenheter! Välkommen att delta!

Om namnsdagar

Namnsdagar har en lång tradition i Sverige med ursprung i den katolska kyrkans firande av helgon på deras dödsdag. Många namn i dagens almanackas namnlängd härstammar från medeltida helgonnamn. Under årens lopp har det tillkommit nya namn, och gamla har tagits bort. Läs mer om namnsdagar här. Det var förr vanligare att fira namnsdag än födelsedag, vilket delvis hör samman med de så kallade märkesdagarna. Dessa innebär att vissa händelser under året förknippades med specifika dagar, ofta namnsdagar. Läs mer om märkesdagar här.

... för å fira ditt ljuvlia namn

I våra arkiv finns äldre berättelser om namnsdagsfirande. I den här arkivuppteckningen som gjordes år 1927 i Finnerödja, Västergötland berättar Josefina Spångberg (född 1854) om namnsdagsfirande:

Transkriberad text

På namnsdagarna gick vi alltid å uppvakta namnsdagsbarnet tidit på morron. Då va vi vitklädda å hade kransar i håret å hade me kaffe å gosaker. Vi stanna utanför eller i dörra å sjöng:

Go morron (Josefina)
förlåt att vi stör din ro,
me blommor å kransar vi utför dörra står
över sjögar å lann
ha vi strävat oss fram
för å fira ditt ljuvlia namn.

Så skulle de allti vara å ja ska säja att en allt ble lessen om de hände att di inte kom å uppvakta. – De kunde hända att vi också på skämt la te visan:

Å släpper du oss inte in
så får du inte en tår.