Romskt material

I samlingarna finns äldre material om romer som i huvudsak speglar majoritetsbefolkningens ofta fördomsfulla syn på romska grupper. Isof arbetar med att tillföra de historiska samlingarna romska röster och erfarenheter och göra dem mer representativa för Sveriges befolkning.

Romer är en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter. Inom varje grupp finns religiösa, språkliga, traditionella och/eller kulturella tillhörigheter och varje grupp har långvariga historiska band med Sverige. Att tillhöra en nationell minoritet bygger på självidentifikation, vilket innebär att en person själv avgör om den tillhör någon av minoritetsgrupperna. Någon exakt statistik över hur många personer som ingår i varje grupp finns inte. Den tidigast kända historiska källan som nämner människor vilka anses vara romer är Stockholms stads tänkeböcker från 1512. Tänkeböckerna är protokoll och minnesanteckningar från stadens rådhusrätt.

Inom minoriteten romer finns det en kulturell, social, religiös och språklig heterogenitet. De romska grupperna har migrerat till landet vid olika tidpunkter, och talar olika dialekter av romska, eller romani chib som språket heter. Dessa romska grupper omfattas alla av Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och Språklagen vilka annat bland innefattar stöd till bevarande av språk och kultur.

Historiska material

I folkminnessamlingarna vid Isof finns det äldre material från 1900-talets första hälft som i huvudsak speglar majoritetsbefolkningens ofta fördomsfulla syn på olika romska grupper. I detta material används nedsättande, numera övergivna, benämningar såsom zigenare och tattare. För att markera att begreppen i dag är stigmatiserande använder vi genomgående citattecken då de nämns. De enskilda romska rösterna och erfarenheterna från den här tiden saknas, med några få undantag. De äldre materialen ger i många avseenden uttryck för så kallad antiziganism, men innehåller också kulturhistoriskt intressant information som belyser de villkor som präglat romers vardagsliv i Sverige. Denna komplexitet gör att materialet kan vara svårt att nalkas idag.

Begreppet antiziganism används för att synliggöra den strukturella diskriminering och rasism som är särskilt riktad mot romer och resande idag och som historiskt har varit riktad mot människor som kallats zigenare och tattare. Begreppet pekar på att det inte handlar om verkliga romer utan om stereotypiska och exkluderande föreställningar som ofta har långa historiska rötter.

Carl-Martin Bergstrands insamling

Carl-Martin Bergstrand (1899–1998) var föreståndare för arkivet i Göteborg mellan 1931 och 1964. I sin insamlingsverksamhet intresserade han sig bland annat för grupper i rörelse och i samhällets marginal, människor som av majoritetssamhället kallades tattare. Bergstrand var i arkivsammanhang pådrivande att samla in material om tattare, både vid arkivet i Göteborg och i samarbete med Nordiska museet. Nordiska museet skickade till exempel ut frågelistan Tattare (Nm 78) år 1942 som del av detta samarbete. Materialet samlades i huvudsak in under tiden strax före och under andra världskriget och är format av den tidsanda som rådde då. Resultatet av insamlingen är berättelser som i mångt och mycket speglar majoritetsbefolkningens syn på människor som kallades tattare. De frågor som ställdes var formulerade på så sätt att de bekräftade rådande fördomar, snarare än uppmanade till att beskriva personliga erfarenheter. Beskrivningarna är ofta genomsyrade av ett antiziganistiskt perspektiv, men det finns också berättelser som framställer personerna i en mer ljus dager. Materialet kan vara svårt att närma sig och använda i dag, eftersom det är fördomsfullt och rasistiskt. Det kan utgöra en källa för att undersöka rasism i ett historiskt perspektiv. Samtidigt kan det vara informativt, exempelvis när det rör uppgifter om hantverk, hästhandel, kläder, handel eller transport. Dessa uppgifter kan sprida ljus över de omständigheter som präglade gruppens vardag och försörjningsmöjligheter. Materialet vid Isof, Göteborg uppgår till sammanlagt 1 800 sidor och merparten av det är insamlat under 1940-talet.

Sagor på romska berättade av Johan Dimitri Taikon

Johan Miloš Dimitri Taikon (1879–1950) var en framstående person i den romska gruppen. Han kämpade tidigt för romska barns rätt till skolundervisning. Redan under 1930-talet började han sända in upprepade skrivelser i ärendet och kom med förslag på lösningar. År 1943 beviljades Taikon medel för en tältskola i Lilla Sköndal, i Stockholm, som var ett av de första försöken till organiserad undervisningsform för romer i Sverige. Undervisningen sköttes av en folkskollärarinna och eleverna var i alla åldrar, från barn i skolåldern till vuxna.

J.D. Taikon kom också att bli en nyckelperson i dokumentation av sagor, folklore och språk. År 1949 spelade lingvisten Olof Gjerdman och Isof:s Rickard Broberg in Johan Dimitri Taikon då han berättade sagor på romska (varieteten kelderash). Inspelningarna uppgår till sammanlagt 1,5 timme och J.D. Taikon berättar bland annat Sagan om guldfisken som kunde tala, Den skurna rågen som reste sig igen och Romen som biktade sig. Taikon försörjde sig bland annat som kopparslagare och arbetade med förtenning och hade tidigare samarbetat med språkforskaren Erik Ljungberg för att skapa ett romsk-svenskt lexikon. Vid mitten av 1940-talet återupptog de sitt samarbete och sagoinspelningarna är ett led i detta arbete. År 1963 publicerade Gjerdman och Ljungberg The Language of the Swedish Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon. Grammar, Texts, Vocabulary and English Word-Index.

Under 1940-talet samarbetade Taikon även med folkloristen Carl-Herman Tillhagen vid Nordiska museet i utbyte mot att Tillhagen bistod honom i att arbeta med en romsk-svensk ordbok. Vid Nordiska museets arkiv finns drygt trehundra sagor nedtecknade och i materialet finns även gåtor, ordspråk och beskrivningar av lekar.

I bloggen Folkminnesarkiven berättar kan du läsa en artikel om Johan Miloš Dimitri Taikon.

Samtida projekt och material

Isof har under senare tid initierat och deltagit i flera projekt med avsikt att tillföra de historiska samlingarna romska röster och erfarenheter och göra dem mer representativa för Sveriges befolkning. Även projekt som adresserar frågor om de historiska samlingarnas tillkomstsammanhang har inletts.

Antiziganismen och samlingarna

Forskningsprojektet Antiziganismen och samlingarna – kunskapsproduktion och samlande vid kulturhistoriska museer och arkiv under 1900-talet var ett forskningsprojekt som satte fokus på historiska arkivsamlingar och undersökte de sammanhang, strukturer och aktörer som skapat samlingarna och informationen i dem. Hur ska dessa samlingar förstås? Hur och i vilka sammanhang skapades de och hur användes de i sin samtid, inom och utom det kulturhistoriska fältet? Kan de användas i dag, och i så fall hur?

Romsk vardag

Projektet Romsk vardag dokumenterade under 2015 romsk kultur genom fältarbete med intervjuer, fotografering och insamling av berättelser. Syftet med projektet var att fånga uttryck för hur det kan vara att leva som rom i Sverige idag. Ambitionen med dokumentationen var också att undersöka vilka romska traditioner som firas, hur de förs vidare och hur de förändras. Totalt intervjuades tjugotre romer, kvinnor och män i olika åldrar och med olika sysselsättning. Vissa intervjuer är på romska och några på svenska. Utskrifter och inspelningar är arkiverade vid Isof i Uppsala

Livshistoriska intervjuer med romer

I stadens utkant – svensk-romska livsberättelser och lägerplatser från 1900-talet var ett forskningsprojekt som bedrevs i samverkan mellan den romska kulturföreningen É Romani Glinda och andra romska sakkunniga, Historiska museet, Isof, Mångkulturellt centrum och Stiftelsen Kulturmiljövård 2015-2016 med stöd av Riksantikvariearbetets forsknings- och utvecklingsmedel. Syftet med I stadens utkant var att i samskapande med svenska romer uppmärksamma och skapa ny kunskap om denna del av Sveriges historia med fokus på lägerplatser, livsberättelser och materiell kultur. En målsättning var att införliva denna osynliga del av kulturarvet i statliga samlingar vid Historiska museet och Isof, och att synliggöra platserna i kulturlandskapet. Detta gjordes med hjälp av arkeologiska metoder, bland annat en utgrävning av platsen för Skarpnäckslägret som var i bruk 1959-1963, samt livshistoriska intervjuer med svenska romer med erfarenheter av att ha levt i läger under 1900-talet. Intervjuerna är arkiverade vid Isof i Uppsala.