Inspelning på finska

Jonå, de… de levde här hu … huvudsakligen med att de hade b-… boskap. Mycket boskap och slog skogsängarna och körde hem höet på vintern. Det var ibland hopfruset från hässjorna och… och så hade de i ladugården så de kokade t.o.m. höet, och gav ”dåninga”, som vi kallar det, åt korna då de… då de… så de fick det upptinat. Och de mjölkade bra för dem. De satte dit lite av varje då, blandade i höet då det var dåligt, och korn hade de som de malde och så blandade de i mjöl då de lät gå i den där kvarnen som vi skulle säga först som var här, 3 km här ovanför. Från Lansjärssjön kom vattnet till den och det var byakvarnen det. Och där bar de kornsäckar upp från älven ett par kilometer, sådana där 50-kilossäckar, och lät mala det till mjöl då, och så bakade tunnbröd och rieska. Nog brukade de göra (det) ibland. Vi småpojkar tyckte att de där var goda då vi fick det då, breda tjock, fel lax och smör och rieska, och så fick vi koppar med tjockt fil och… och ”soban” kallar vi ju mjölk. ”Soban” kallas det på överkalixmål. Och vi drack ”soban” och vi… till och med bar i fickorna laxbitar, det fanns så gott om (dem) så de… Då de saltade och… och så for de med dem, gjorde de tunnor av bräder och granband, sådana där (halv?) tunnor (satte?) de igen som var rätt grova, så de kunde lägga laxhalvorna som de var. Och saltade det och då for de och sålde. Ibland for de till Luleå och ibland till Kiruna med… med hästar så till Morjärv och så med järnvägen, skjutsade de. Här var ju ingen väg, hit till det så kallade Jock, första milen här. Det var bara mellan stenar, skaka iväg med kärror och köra det på lass, sådana där fisklass. Och så… men det var roligt för dem, de mådde bra och de var glada och de tycktes ha det bra. Och de klagade inte alls, de var inte alls onöjda, utan de stod i. Med båtar for de ibland, med laxbåtar och rodde ned till Överkalix och ända ned till Nederkalix. Då det var höstmarknad brukade de vara där. Och så köpte de sig då någon kaffe-… påse och socker så och så kom de och… och stakade upp och något vetemjölj hade de, så de kunde koka bättre gröt och litet av varje. De bytte ut då på det detä vi-… så… så det var på det viset, vägarna var ju dåliga förskräckligt, utan det var med båtar. De stakade sig fram med båtar då. Så det var som sagt.

Hur… hur slog de hö i ga-… gammal tid, alltså på…? De hade… Hur var de där verktygen? Du kan ju berätta om de här verktygen och hur de… alltså hur de var konstruerade. Liar och så vidare och… och… De hade en lie, en järnlie. Och så hade de skaft, orvet kallade vi det, heter det på överkalixmål. (-Mm.-) Som de slog skaftet på. Och så hade den en ”sib”. Det var gjort av en rotting, som en… ”svepa” som vi sa-… Och så satte de det där på lien och så slog de ihop det till strängar. Och räfsor hade de av sådana där utväxter, högg ur från björkarna (fördjupning) och så täljde de upp dem och… och gjorde träpinngar i dem och… och så skaft, ett långt skaft och så räfsade de med det och famnade ihop och bar ihop höet med det. Och ”swegar” hade de också. De gjordes av en stor björk och så en ögla längst fram och… och så drog de in höet i det där och drog igen (eg. svängde åt) det och så lyfte en upp en sådan där börda på den andra och så bar de iväg med den då tills hässjan och hässjade det. Och där fick det i allmänhet hänga då tills de kom på vintern och tog det med skrindor, körde hem det då så… så… som det var då. Ibland var det överst… huvud kallade vi det som hade frusit ihop. Ja. Och det… det kokade de i… stora grytor hade de i lagårn, så de… så de kokade det så det blev mjukt (att) äta då och dricka den där lagen, kallade de det, det som blev då vattnet som… som man kokade ur höet. Så… och de krona hölls feta och mjölkade nog ganska bra för dem en hel del. Smötet var rött och fint och (det fanns) något visst myrhö, som de brukade vilja ha med och sa, att då de får tag på det där höet, då syns det i smöret. De… de påstod, att det var särskilt näringsrikt sådant där. Så… så det var så. Och här for det här förbi, på Kalixälven här var det ju som en väg då. Då kom tärendöborna och av dem… och av dem skulle… började jag få lära mig som liten pojke finska, men då slutade jag ju och började tala… Jag tyckte det var bättre att tala överkalixmål än finska och så… så då vi småpojkar, vi talade bara överkalixmål sins emellan och (?) med det. De där tärndöfinnarna och narkenborna, de stannade hemma på min födelsegård här så gården var full.

På vårarna var där gödlsat från hästarna fulla gården, så vi fick gräva ihp och bära eg. häva det till gödselstacken och låta det brinna upp. Och fick det då på åkrarna. På åkern sådde de bara korn. Och så tröskade i sådana här torkrior där med slaga. De la på golvet och slog ur med den där slagan, var det. Det var som en led i… de satte i en käpp och så en klubba i andra… Och med klubban där dängde de ur från… I… I de där riorna korn. Och halmen, den gav de till kreatursfoder då. Då brukade de göra… Som åt hästarna brukade de göra ”apet”, det var som blött halmen där och så strödde de mjöl i. Och det där trodde de var särskilt kraftigt också. Så de… de räknade det som kraftfoder det där. Så… så de gick an på det där sättet och… och tunnbröd bakade de i gårdarna då från mjölet där, så där en vecka och tio dagar ibland, så de skulle ha för hela året. Och det var då, då de for till skogs, i skogskörslor, så tog de stora brödlådor med sig. Då värmde de det framför elden, så det blev mjukt, och la smör i och fisk och strömming och gjorde ”tillor”, som det kallades, och så gick an och åt. Så det var… det var på den tiden det. Det var som… Alltså, nå kornet då, hur… hur hässja… dom här… alltså… alltså… De satte upp skylar, (-Jaa.-) som vi kallar det. De hade en ”rynda” och så stötte de fast den i jorden. Ja, det finns ännu, jag har sett neråt… åt Råneå här har jag sett, då jag har färdats vid sidan av sandvägarna. De bultade fast dem i jorden och så med en krok satte de upp, band kärvar, kornkärvar, och så stack de ”ryndan” genom kärven, och så blev det som en… som en skyl. Skylar hette det. Och de där bar de in då, då de då… Undan för undan eftersom… som de tröskade och la dem under taket i de där riorna på ”ryndor” och så eldade där och rökte och eldade och… då det då var nog torrt, då slog de ur det med slagan. Med slagan. Den där slagan, som de kallade det Joo, det var så. Ja, jag alltså tror att vi får vara glada att vi har fått det här och vi har ju fått en…