Hur Göteborg förändrats

Mycket ändras i stan, mycket rivs och revs, alltför mycket. Nordstan var väl inte så trevlig, med sina skumma, smala gator, men jag tycker inte det är trevligt nu heller. Allt revs och ett stort varuhus växte upp, som vi kallar 5-an. Allt blev bara affärer och köpenskap. Och jag blev varnad för att gå där på kvällen. Men dom stänger väl kl. 8.

Men det värsta man har gjort det är att dom rev Arkaden. Denna speciella gata med det spetsiga tornet var något alldeles för sig. Nu är här bara stora tråkiga varuhus utan personlighet. Och att dom sen sålde det anrika Bräutigams till någon slags ölkrog var ju verkligen en stor synd. Tänk så fint det var och vilken stämning i andra våningen, när den fantastiska pianisten, Harry Persson, spelade. Man kunde begära vad som helst. Han kunde spela allt. Det var verkligen stil på det stället. Något liknande finns inte längre i Gbg, åtminstone inte som jag känner till. Jag tycker att allting har blivit så förflackat. Men jag är ju gammal och orkar väl inte följa med den nya tiden.

Hela Avenyn har blivit en kroggata med mycket brus. Tänk, när det var små trädgårdar framför varje fastighet och alla stiliga hus med karyatider och prydnader! Jag har sett en film om tillfället när man ”dödade” Avenyn. Man använde grävskopor med stora tyngder och bara krossade husen. Allt flög i bitar, gamla kakelugnar och all dekorering och karyatider.

Hela Annedal är nästan bortsprängt. Men som tur är, inte de gamla, stabila stiftelsehusen på Carl Grimbergsgatan. Dom räddades också i sista stund. Där bodde min mormor en gång och jag har varit i en av lägenheterna många gånger. En del hette Nilssons berg. Men jag tror inte att något berg finns längre och inte något av landshövdingehusen, de unika Göteborgs-husen.

Som väl är blev en del av gamla Haga kvar, också räddat i sista stund. Aschebergsgatan med sina stora hyreshus finns kvar, men Kapellplatsen har dom ändrat och ett jättehyreshus är byggt intill. Där var en stor lekplats där jag lekte ofta med sand och gungor. Jag är född på Aschebergsgatan, högst upp på hörnet, nära lekplatsen. Här åt jag min första glass i en strut. Jag var nog 5 år, tyckte glassen var för kall, men struten var god. En del av glassen tappade jag i porten, när jag gick in, men det gjorde inget. Den var ändå för kall för att äta. Före glassen kunde man köpa en strut full med vispad grädde. Det tyckte jag var godare.

Något annat som räddades i sista stund är Slottsberget på andra sidan älven. Den fina idyllen med sina trähus räddades av Evert Taube på 70-talet. Vi hade behövt fler ”taubar”.

Ja, detta var något om det gamla Gbg. Mycket är ändrat, som det alltid blir och som vi gamla inte kan hänga med i och har svårt att acceptera. Men allt kan ju inte vara kvar vid det gamla. Skulle man inte ändra på något och förnya, så skulle man ju vara kvar på stenåldern. Detta kan man inse med sitt förnuft, men inte med sitt hjärta.

Berättat av: Astrid Henning (född år 1925)
Upptecknat: 2005 (Isof, dagf01630)