Världens språk

Ingen vet exakt hur många språk som talas i världen, men en grov uppskattning är att det finns runt 7 000 språk.

jordglob mot världskarta

Ethnologue Länk till annan webbplats. är en känd databas som listar översikter över världens språk. Enligt Ethnologue är antalet levande språk Länk till annan webbplats. 7 168 (januari 2024). Av dem räknas drygt 3 000 som hotade språk Länk till annan webbplats., och flera hundra som nästan utdöda språk, det vill säga de talas av bara enstaka personer. Enligt många är det dock betydligt fler språk som är på väg att dö ut. Bland dessa språk är det många som saknar skriftspråk och bara talas av äldre personer. Om 50 år kommer det därför att finnas betydligt färre språk i världen än i dag.

I Ethnologue ges exakta siffror för antalet språk, vilket egentligen inte är möjligt. Det går nämligen inte att dra en skarp gräns mellan vad som är ett språk och vad som är en dialekt. Men redaktörerna på Ethnologue har varit tvungna att göra ett val. Ofta kan det vara rent politiska omständigheter och inte så mycket språkliga som avgör om ett språk ska räknas som ett eget språk eller som en dialekt. Ett exempel bland många är de nederländska språken holländska och flamländska. De är mycket lika men talas i två olika länder. Man kan alltså säga att alla siffror om antalet språk i världen måste ses som ungefärliga, men att man ändå grovt kan räkna med att det finns cirka 7 000 språk i världen.

Hur mäts språken?

Det är inte alltid så lätt att bedöma vilka språk som är störst, eftersom det finns olika sätt att mäta detta på.

Det vanligaste sättet är att ange antalet modersmålstalare. Problemet med sådana siffror är att de inte alltid återspeglar situationer rätt. Till exempel finns inte arabiska med på en lista över de största språken i världen, därför att de mycket olika regionala varianterna räknats som egna språk. Skulle man å andra sidan räkna samman alla dessa som ett enda språk skulle arabiska hamna högt på listan. Samma situation gäller för kinesiskan, där antalet talare skulle skulle vara många fler om man inkluderade alla olika sinitiska språk som talas i Kina och som ofta kallas för ”dialekter” av kinesiska (som wu, kantonesiska med flera).

Det här sättet att mäta tar heller inte hänsyn till antalet andraspråkstalare. Gjorde man det skulle språk som engelska, franska och malajiska/indonesiska få betydligt högre placeringar i listan med flera hundratals miljoner andraspråkstalare.

Ett annat sätt att räkna språks storlek på är genom att jämföra antalet länder de har officiell status i. Då skulle listan över de största språken se annorlunda ut med engelska, franska och arabiska i toppen.

Ett ytterligare sätt att mäta ett språks storlek på idag är genom dess internetnärvaro. Företaget W3Techs Länk till annan webbplats. skannar internet och sammanfattar statistik om webbplatsers innehåll, storlek, marknadsandelar och så vidare. Bland annat mäter de hur många procent av nätets webbsidor som var skrivna på ett visst språk. I oktober 2020 toppades listan av engelska (60,2 procent), ryska (8,6) och spanska (4).

Vad finns det för typer av språk?

Språk kan beskrivas och delas upp på flera olika sätt.

Språkforskare har sedan länge försökt komma på sätt att beskriva världens språk. De har försökt hitta enkla grepp, ett slags formler som kunde gälla för beskrivning av alla språk i världen.

Ett sådant grepp, som de har haft en viss framgång med, är sättet att beskriva språk genom att fokusera på de grammatiska elementen, alltså de enheter med vilka man bland annat skapar pluralis av substantiven och olika tempusformer för verben. Dessa grammatiska element utgörs oftast av ändelser i svenskan (katt -er, jama -de), men så är det inte i alla språk. I stället kan de vara fristående enheter, precis som våra prepositioner.

Genom att studera språk för språk och se hur de grammatiska elementen förhåller sig till ordstammarna i ett språk, har språkforskarna delat in språken i analytiska och syntetiska. Detta sätt att analysera språk kallas morfologisk typologi.

Analytiska språk

Typiskt för de språk som kan karakteriseras som analytiska är att de är enstaviga och helt saknar ändelser. Termen analytisk är bildad efter det grekiska ordet análysis, 'upplösning'. De analytiska språken kan också med en annan term kallas isolerande språk.

Språk som är analytiska hittar man främst i Sydostasien och Västafrika. Kinesiska är ett exempel på ett sådant språk. En liten inblick i hur kinesiska fungerar kan man få av den kinesiska satsen ma hé shui (med omvänd cirkumflex över a och i). I svensk översättning lyder satsen ”Hästen drack vatten”, med bestämd form på häst och verbet i preteritum. Men i direkt översättning utan anpassning till det svenska språksystemet skulle den kinesiska satsen snarast lyda ”Häst dricka vatten”. Det är givet att man också i kinesiska kan uttrycka bestämdhet och förfluten tid, men man gör det med helt andra medel (det kan till exempel uttryckas i ordföljd och kontext).

Syntetiska språk

Typiskt för de språk som är syntetiska är att de har ändelser intimt hopkopplade med ordstammarna. Syntetisk är bildad efter det grekiska ordet sýnhtesis, ’sammansättning’. Språk som är syntetiska kan inlemma de grammatiska elementen med ordstammarna på tre olika sätt.

De syntetiska språken kan i sin tur delas in i undergrupper: de större grupperna agglutinerade språk och flekterande språk, samt den mindre gruppen polysyntetiska språk.

Agglutinerande språk

I ordet agglutinerande ingår ordet gluten, som betyder ’lim’. Dessa språk har rikligt med ändelser, vilka är så att säga ”fastlimmade” vid grundorden. Språk av den här typen är till exempel turkiska, finska och ungerska. Frasen i mitt hus heter på finska talossani. Det som på svenska måste uttryckas med tre ord uttrycker finskan här med ett enda ord (ordstammen talo betyder ’hus’, kasusändelsen -ssa betyder ’i’ och possessivsuffixet -ni betyder ’mitt’).

Flekterande språk

Flekterande betyder ’som böjs’, av latinets flecto, ’böja’. Dessa språk kan också gå under beteckningen fusionerande språk. Fusionerande betyder ’sammansmältande’, och i de flekterande språken har de grammatiska elementen just smält samman med ordstammarna. Man säger att de flekterande orden har en inre böjning. Arabiska är ett språk av den här typen. Ordet bok heter på arabiska med latinska bokstäver kitab. Pluralformen, kutub, uttrycks genom vokalförändring.

Polysyntetiska språk

En tredje, mindre grupp inom de syntetiska språken kallas polysyntetiska språk. Man kan säga att dessa språk är mycket syntetiska. Förleden poly- betyder ’mång-’, ’flerfaldig’, av grekiskans polýs, ’mången’.

Hos de polysyntetiska språken är det inte bara ändelserna som är hopkopplade med ordstammarna. Också ordstammarna kan vara hopkopplade med varandra. Det som på svenska uttrycks med flera ord, kan på de polysyntetiska språken ofta uttryckas med ett enda långt ord. Språk av den här typen är grönländska och andra inuitspråk.

Det grönländska uttrycket sikusiorpugut motsvarar till exempel på svenska ”vi seglar genom den stora isen”. Roten är siku ’is’. Det tredje elementet, sior, betyder ’dra genom’, pu anger indikativt modus (som uttrycker en verklig handling) och gut anger första person pluralis, alltså ’vi’.

Svenskan då?

Var befinner sig svenska i denna allmänna indelning av världens språk?

Svenska har vissa klart analytiska drag, till exempel våra artiklar och prepositioner. Svenska har också vissa agglutinerande drag. Substantiven, verben och adjektiven böjs ju med ändelser i svenska. I svenska kan man också hitta flekterande drag. Vissa verb och substantiv har inre böjning, som springa - sprang och mus - möss.

Svenska är alltså ett språk som uppvisar både analytiska och syntetiska drag. Det gör många andra språk också.

Även om alla språk inte entydigt kan inordnas i någon av de fyra nämnda språktyperna, fungerar typerna ändå väl för att illustrera hur språk kan vara uppbyggda.

Lästips om världens språk

Lars-Gunnar Andersson: Språktypologi och språksläktskap. Liber 2000.

Östen Dahl: Språkets enhet och mångfald. Studentlitteratur 2000.

Jan-Olof Svantesson: Språk och skrift i Öst- och Sydöstasien. Studentlitteratur 1991.

Alastair H. Thomas: Historical dictionary of Denmark. Scarecrow Press 2009.

Största språken i världen

  1. Engelska (1 268 000 000 talare)
  2. Mandarin (1 120 000 000)
  3. Hindi (637 000 000)
  4. Spanska (538 000 000)
  5. Franska (277 000 000)
  6. Arabiska (274 000 000)
  7. Bengali (265 000 000)
  8. Ryska (258 000 000)
  9. Portugisiska (252 000 000)
  10. Indonesiska (199 000 000)

Källa: Listan baseras på siffror från språkdatabasen Ethnologue, och räknar in både förstaspråks- och andraspråkstalare. Här hittar du hela listan över de mest talade språken i världen år 2020. Länk till annan webbplats.