Värmland

• Köla socken
• Östmarks socken
• Töcksmark (Kartan)

Köla socken

En historia om Spelåsguten och Arstug-Ola. Inspelning av en övad berättare. Framställningen har en medveten, litterär form.

Inspelningsår: 1950.

Översättning

Spelåsguten stod i det norra skjulet (sjötja tillbyggnad under snedtak invid uthusvägg) och täljde på ett lieorv, ty det led mot slåttanden (skördetiden). Vid tiden för aftonvarden hörde han, (att) det illvrålade östöver åt Lorthålshultet till. Han kastade tvärt det han hade i händerna och gav sig av i största hast, tog ett redigt skutt över stängslet vid svininhängnaden så (att) byxbaken sprack; (vid) nästa gärdesgård blev han sittande grensle mellan två störpar, men han hade så långa ben (eg. var så lång i skrevet), så han kunde (eg. var god till) få sparktag med ena stöveln och komma lös.

Östmarks socken

Lilltjuven och stortjuven (saga). Inspelning av en övad berättare och framställningen har en medveten, litterär form.

Inspelningsår: 1956.

Transkription

Dä va en gang, ska jä taal ôm¹ för däj, sôm Lelltjyven skull gå i skool när Stortjyven å skull lär säj te å stääl (stjäla) mä kläm. Å da vart dä ôppjort, att Stortjyven skull ta-n i lära e ti. Å de strök ut på stäling (stöldfärd). Å nä de jeck på vägen, fäck Lelltjyven se ett stort skatbol (skatbo) i en tall. – "Hör du", sa han te Stortjyven, "jä trôr ve pröver å stääl ägga unna skata, får ve se, ôm dä går." – "Din stôll", sa Stortjyven, "dä försår du fell, hôss (hur) skull ve ôrk å jäär (göra) dä!". – "Näj kansje", sa Lelltjyven, "dä tör fäll int gå, män ve frester (försöker) att (allt) ända." Å sô klöv Stortjyven ôpp i talln å perk (petade) hôl på skatbol unner ifrå å nöp a säj (nappade åt sig) ägga å stack dôm i fecken, men Lelltjyven han sat nera mä å skar hôl i fecken på Stortjyven å stal ifrå-n ägga, sô nä han kåmm ner hadd han inger ägger.

¹ Specialtecknet ô står för ett extra öppet ö-ljud.