• Huvudmeny

29 april 2020

Förbättrad kvalitet måste vägleda sfi

Att utbildningsformen kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare, mer känd som sfi, är politiskt laddad är svårt att undgå. Men politiska och offentliga diskussioner kring sfi sker sällan utifrån de kvalitativa förutsättningar som är nödvändiga för att utbildningen ska kunna möta de högt ställda förväntningarna. De pedagogiska utmaningarna för att lyckas är många, skriver Maria Rydell, biträdande lektor i svenska som andraspråk. I en nu pågående utredning finns dock en ny chans att ta kvalitetsaspekten på allvar.

Fotografi föreställandes händer som skriver i en anteckningsbok, invid en lärobok och en laptop.

Sfi är en grundläggande utbildning i svenska för vuxna invandrare och inrättades som en försöksverksamhet 1965. Sfi har i dag egen kursplan med tillhörande kunskapskrav, egna nationella prov och är en etablerad och integrerad del av det svenska utbildningssystemet. Kopplingen till både arbetsmarknad och det som då kallades invandrarpolitik har alltid funnits, men spänningen mellan arbetsmarknad, integrationspolitik och utbildning kan leda till konflikter mellan kortsiktiga mål (att deltagarna ska ut i arbete och bli självförsörjande så fort som möjligt) och långsiktiga mål (att utveckla djupa och breda språkkunskaper samt prioritera fortsatta studier efter sfi).

Rätten att läsa sfi regleras explicit i skollagen, men kan även sägas falla under språklagens paragraf 14: ”Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska.” Generellt sett har dock sfi ägnats ganska lite språkpolitiskt intresse.

Den brittiske forskaren Kamran Khan menar att språkutbildning för vuxna invandrare alltmer har kommit att betraktas som en generell fråga om integration än en fråga om utbildning. Ett exempel på det är att åtgärder som rör sfi i den så kallade Januariöverenskommelsen inte ligger bland de punkter som rör skolan utan under rubriken ”Integration och hedersbrott”.

Under de senaste åren har invandrares språkkunskaper blivit föremål för politiska och offentliga diskussioner och förväntningarna ter sig höga för både stat och individ. Sfi-utbildningen ska leda till viktiga samhällsmål som ökad integration, ökad sysselsättning och på sikt planeras medborgarskapet att kopplas till språkkunskaper. Sfi-studerande själva ser ofta språkkunskaper som en förutsättning för ett bättre liv.

När förväntningarna är höga är det rimligt att diskutera vilken typ av kvalitet utbildningen måste hålla. En kvalitativ undervisning behöver vara meningsfull och bygga på kunskap om deltagarnas språkliga nivå, hur de ska gå vidare och hur språkundervisningen bör läggas upp för att deltagarna ska utvecklas. För det krävs välutbildade lärare, samarbete med exempelvis yrkeslärare och arbetsplatser samt att lärare har goda förutsättningar för planering och uppföljning. Det krävs kontinuitet. Och här finns några av de största samtida utmaningarna.

När förväntningarna är höga är det rimligt att diskutera vilken typ av kvalitet utbildningen måste hålla.

Andelen behöriga lärare är låg (ca 37 procent läsåret 2017/2018). För någon som redan har en pedagogisk examen - vilken som helst - räcker det med en termins studier för att räknas som behörig. Behörighetskraven för lärare är således ganska låga för det komplexa uppdrag som det innebär att vara sfi-lärare. Sfi har inga fasta terminer utan ett kontinuerligt intag och utflöde av deltagare. En undersökning från Lärarförbundet (2017) visar att lärare inom vuxenutbildningen upplever det kontinuerliga intaget som den största pedagogiska utmaningen. Marknadsutsättningen av sfi har komplicerat den statliga styrningen och i vissa kommuner löper upphandlingsavtalen på 2–3 år, vilket skapar kortsiktighet och instabilitet i systemet.

Språkkunskaper är viktiga för både individ och samhälle och regeringen har tillsatt en sfi-utredning för att stärka kvaliteten och likvärdigheten. En promemoria ur utredningen lyfter bland annat fram att ansvaret för språkinlärning ligger både hos individen och hos utbildningsanordnaren och att kompetensutvecklingsbehoven hos lärare förefaller vara stora.

Utredningen, som ska lägga fram sina förslag i november 2020, förväntas bland annat ta ställning till hur huvudmännens styrning och kontroll kan stärkas, hur utbildningen bättre ska kunna anpassas till deltagarnas olika förutsättningar och hur uppföljningen av deltagarnas progression kan bli tydligare.

Detta är svåra men nödvändiga problem att lösa, och kvaliteten bör vara vägledande. Utan att vara en kvalitativ språkutbildning kan sfi aldrig att fungera som ett arbetsmarknads- och integrationsinstrument. Det i sig kräver att vi börjar tala mer om sfi utifrån utbildnings- och språkpolitiska perspektiv och att den offentliga debatten kring sfi även lyfter frågor om vad kvalitet i utbildning egentligen innebär.

/Maria Rydell

Referenser och lästips

Khan, K. (2016). Citizenship, Securitization and Suspicion in UK ESOL Policy. I K. Arnaut, M. S. Karrebæk, M. Spotti, & J. Blommaert (red.), Engaging Superdiversity (s. 303–320). https://doi.org/10.21832/9781783096800-015

Lärarförbundet. (2017). Den kommunala vuxenutbildningen – en ny chans på riktigt. Rapport från Lärarförbundet.länk till annan webbplats

Skolverket. (2018). Pedagogisk personal i skola och vuxenutbildning läsåret 2017/2018. Diarenr: 2018:510.

Statens offentliga utredningar. (2019). På väg – mot stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk. Promemoria av Utredningen för stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk.länk till annan webbplats

Uppdaterad 29 april 2020

Om skribenten







Maria Rydell är biträdande lektor i svenska som andraspråk vid Stockholms unviersitet. Hennes forskning rör språk och migration. Hon disputerade vid Stockholms universitet 2018 med en avhandling om synen på språklig kompetens inom sfi.