• Huvudmeny

Språkpolitikbloggen

En blogg om språklagar och språkpolitik i Sverige

  • Spår av andra språk i svensk språkvård


    4 augusti 2020 Språkvård i svenska språket handlar faktiskt förvånansvärt mycket om andra språk. Svenskan förändras, liksom andra språk, i kontakt med andra språk, och de andra språkens status i det svenska språksamhället inverkar på svensktalandes attityder till dem. Läs mer


Tidigare inlägg

Prenumerera på RSS-flöde för bloggen
  • Individens frihet eller språkliga skäl


    30 juni 2020 I slutet av 2019 godkände Högsta förvaltningsdomstolen J och Prins som förnamn, trots att Isof som språk- och namnvårdande myndighet hade funnit de sökta namnen olämpliga. Vi namnexperter menar att det finns flera språkliga skäl som talade emot godkännandet – som att enskilda bokstäver inte utgör ett namn i svensk namnkultur, men väl i andra namnkulturer, och att titlar kan vara missvisande om de används som namn. I båda fallen hänvisade domstolen till individens frihet gällande val av namn och ifrågasatte våra språkliga argument.I skottgluggen är alltså frågan om individens frihet kontra allmänhetens intresse av namnstabilitet, men även varför språkliga skäl tillmäts så liten betydelse av de instanser som dömer i frågor som gäller personnamn.Bakgrund till dagens namnlagDen förra namnlagen från 1982 kritiserades för att i alltför stor utsträckning begränsa en enskild individs möjlighet att välja ett passande för- eller efternamn. När utredarna började med arbetet med en ny namnlag konstaterade de att samhällsutvecklingen varit sådan att staten inte längre hade samma behov av kontroll via namnen, den kontrollen hade ersatts av våra personnummer. Släktnamnen fyllde inte heller den sammanhållande funktionen mellan generationerna som den haft tidigare. Utredarna framhöll att det som borde få genomslag i den nya namnrätten var just ”individens frihet att själv få välja sitt namn”. Samtidigt framhöll utredarna att ett namn även fortsättningsvis måste fylla funktionen att vara ett namn och fungera som ett sådant i alla sammanhang. ”Namnen är en oskiljaktig del av språket”, som det står i propositionen, och i statens intresse var att låta namnskicket utvecklas under ordnade former.När individens frihet och de språkliga kraven krockarHur gestaltas då individens frihet och namnskickets stabilitet i den nya personnamnslagen från 2017? Den enskilda individen har erkänts en större frihet i valet av förnamn samtidigt som den språkliga bedömningen har tillmätts en större betydelse. I de flesta fall är detta okomplicerat. Problemen uppstår när individens frihet att välja namn och de språkliga kraven på ett namn inte harmonierar med varandra, som i fallet med enskilda bokstäver och titlar som förnamn.Frågan om enskilda bokstäver som förnamn är inte ny utan det har prövats ett antal gånger tidigare. En av de första domarna är från 2009, under den tidigare namnlagen, då Q godkändes som förnamn. En snabb sökning i Skatteverkets e-tjänst ”Sök namn” ger vid handen att omkring 10 400 personer har enstaka bokstäver som förnamn, vanligast är M följt av A medan Å , Ä och Ö är ytterst ovanliga. Vad och vilka som finns bakom siffrorna vet vi inte, men det är troligt att många av de som har enskilda bokstäver registrerade som förnamn har ett ursprung i andra namnkulturer och i många fall namnkulturer med andra skriftsystem. Läs mer
  • Krisinformation på andra språk än svenska


    28 maj 2020 Läs mer
  • Förbättrad kvalitet måste vägleda sfi


    29 april 2020 Läs mer
  • Gör inte svenskan till en nationalklenod


    28 februari 2020 Läs mer
  • Kan svenskan användas som vetenskapsspråk?


    22 januari 2020 Läs mer
Uppdaterad 30 juni 2020