Beskrifning om Öl

Carl von Linné uppmärksammade både öl och ölbryggning i sina texter. En uppsats av honom med titeln Beskrifning om Öl fördes in i 1749 års almanacka.

Som läkare var han särskilt intresserad av dietiken, dvs. levnadssätt för att bevara eller återställa hälsan. Linné tyckte mycket illa om ölet i Stockholm, men var förtjust i det som bryggdes i Falun. Vattnet kunde spela en avgörande roll, menade han. Det var bättre att dricka öl bryggt med vatten från berglänta områden, än öl bryggt nära havet där saltvatten kunde förstöra brygden. Han skrev också om en del växtgifter som han hört talas om i öl. Han nämner till exempel att roneölet (från Rone socken på Gotland) gör den som dricker det blind så länge ruset varar. Det orsakas av skäde (Lolium tremulentum) som växte på åkrarna, skriver han. I Lima och Transtrand i Dalarna kryddades ölet med en tillsats, galentora dvs. rölleka (Achillea millefolium), som lär ha orsakat en våldsam berusning. Linné avslutar sin uppsats om öl på följande sätt:

”Det kommer mycket derpå an, at drickat är rätt brygt och af goda ingredienser, och at det brukas af folk, som äro i degeligt arbete, då öfwerträffar det alla andra gjorda drycker, och är tjenligast för en swensk mage, helst utom hetaste Sommardagarna. Människans lif och hälsa hänger så mycket på dricka, som på maten; ty är bryggarekonsten ej den sämsta. Det är ganska beswärligt, at resa på de orter, der folcket ej lärt brygga: utan at man wid hwart ombyte af drickat, skal fruckta för ny sjukdom. Ingredientier och omkostnader äro de samme til et skönt och smakeligt, som til et wämjaktigt och skadeligt öl, och det, som gör åtskilnaden består endast i bryggerskans konst. I wårt Fädernesland, brygges, på några ställen, bättre öl, än man lätteligen kan finna på något annat ställe i Europa och wore önskeligt, at denna konsten wore almänt bekant. Det wore wärdt, at hwar studerande yngling wiste konsten at brygga et godt glas öl och at baka en god kaka bröd; en konst, som är ganska wigtig för Nationen, och lärd på et par dagar; härigenom kunde wetenskapen snart utwidga sig, öfwer hela landet, til inwånarenas förmån. Det är skam för en fullwuxen flicka, af det stånd, at hon sjelf behöfwer se på maten och drycken, som gifter sig utan at rätt förstå desse 2:ne nödige præparationer.”

Uppdaterad 23 maj 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se