”Några fattiga gummor fick bud att få en kruka wassle om dom ville komma”

K J Nilsson, född 1869, berättar om hur ostkorgar tillverkades av granrot och hasselkäppar och om wasslagummor i Karlstorps socken i Småland.

Kläsost

Den osten var en tillfällig matsäckost då dom låg ute på arbete en hel vecka, samt på fära = resor och till långväga marknader.

Min gamla syster, nu 75 år och boende i Karlstorps socken, Östra härad, berättade härom. Hon har tjänat bondpiga i 8 år och varit med om både smör- och ostberedning.

Mjölken till kläsost värmdes och löpades som till vanlig ost, mjölkmängden togs eftersom osten önskades stor till, i denna myssja blandades lite kryddor av kummin, riven ingefära något korn starkpeppar (svartpeppar) och salt. Så togs myssjan upp och lades i en handduk och blandades väl, så kramades all vasslen ur, sedan prässades detta lilla knyte ner i en liten ostkorg så att osten blev platt och fick sidokanter, samtidigt hade dom kokande vatten i en gryta. Så lyfte dom upp osten = knytet eller den lilla osten och doppade ner den i vattnet och duken togs bort.

Då den sedan kallnat av så bryntes den på en vanlig stekpanna i en hel del salt smör, så att den fick en brun skorpa på båda sidor då den var långsamt brynt å fick kallna så var den färdig.---

Ostkorgar

Dessa tillverkades i alla storlekar från lägst 4 tums diameter upp till 12 tum kanske mer, det var inga bestämda mått.

Materialet till dem var smäckra granrötter som hackades upp under granarna i skogen. Dessa klövs i två halvor och putsades väl. Då dom band med dom så blöttes dom först för att vara riktigt mjuka. De sprötar som dessa syddes (bands) om var hasselsprötar som spingades av hasselkäppar och putsades väl till. Korgarna måste vara både runda och uppstående sidor.

Djupet i dem kunde också vara olika. Så började dom så småningom lagga dem av trävirke, så fort den gamla korgmakaren gick bort, ty dessa var hantverkare och hade det till sitt yrke.

I de laggade korgarna måste det göras tätt med hål på sidorna för att vasslen kunde silas ut under prässningen av osten i de flätade eller (sydda) korgarna sipprade vasslan ut mellan sprötarna.

Då korgmakaren fått ihop ett litet parti så band han ihop dem och gick till någon marknad och sålde dem.

I ett större hushåll eller på gårdarna hade dom flera ostkorgar, både stora och små, dom lånade ofta korgar av varandra i en by, eller till torpen. Korgarna måste alltid hållas väl rena och tvättades och torkades väl då dom varit använda.

Ostarna fick vanligen vara i sin korg någon vecka, men vändes dagligen och ömsades torra dukar.---

Wasslagummor till oststugan

War det ostedag i byn eller torpstugan, så var det vanligt att några fattiga gummor fick bud att få en kruka wassle om dom ville komma efter kl 12, ty då borde ostningen vara avslutad, och det blev dom alltid tacksamma för, ty de visste att dom fick sumpkaffe å kanske ett par kakor. Wasslen de fick användes både till gröt och degspad och därtill så fick dom en glad pratstund.

Berättat av: K. J. Nilsson (född 1869)
Plats: Karlstorp, Småland
Upptecknat: 1948 (Uppsala, 19721)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 15 MB)

Uppdaterad 23 maj 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se