Tranbär

De sura tranbären spelade ingen större roll i äldre tiders kosthåll. Med den ökade tillgången på socker fick de större användning.

Sura bär som plockades på våren

Tranbär växer på myrar i en stor del av landet. Bären innehåller bensoesyra och påminner om lingon, men är mycket surare. Det är troligtvis anledningen till att tranbär inte har spelat någon större roll i äldre tiders kosthåll. Om bären får frysa innan de plockas blir de mindre sura, därför plockade man förr ofta tranbär på våren, efter snösmältningen.

Hälsosamt bär

Med en ökad tillgång till socker, har tranbär kommit till större användning. De innehåller en hög halt antioxidanter och är därför idag ett populärt bär. De flesta tranbär vi ser idag i handeln, kommer från stora kanadensiska odlingar och skördas maskinellt.

I folkmedicinen har tranbär använts mot exempelvis inälvsmask och det är fortfarande en beprövad huskur för behandling av urinvägsinfektion.

Tranbär i Kokboken

I dialekterna

  • mossbär (Halland, Småland, Värmland)
  • tuvbär (Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Lappland)
  • tränjon (Södermanland, Närke, Västmanland, Uppland, Hälsingland)
  • myrbär (Hälsingland, Jämtland och norrut)

I nationella minoritetsspråken

  • karpalo (finska)
  • karpalo, kurjenpuola (meänkieli)
  • jieggemuorjje (lulesamiska)
  • kurjenmarjat, kurjenpuola och jänkämarja (meänkieli)

Fakta om tranbär

Tranbär (Vaccinium oxycoccos) är ett liggande ris med tunn och rotslående stam som ofta växer i vitmossa. Blommorna är rosa och sitter på höga skaft. De röda bären är stora och runda och har ofta mörkare prickar på ytan.

Släktingar

Lästips

Kardell, Lars (2015). Hjortron och tranbär – Några anteckningar från myr och litteratur. Uppsala: SLU Rapport 2015:124, Inst. för Skoglig landskapsvård.

Den virtuella floran: Tranbärlänk till annan webbplats

Röster från arkivet

Hälsingland

Av gammalt bereddes ej vin men väl en del saft av bären. Av tranbär gjordes så saft. Man rensade dem och kramade sönder dem i ett glest tygstycke, så att saften pressades ur. Sedan blev det mer och mer allmänt att göra saft av hallon, blåbär och vinbär. Man hällde bären i vatten och lät det hela koka. Sedan knöt man fast ett tygstycke i fötterna på en uppochnedvänd stol och hällde det kokande i tygstycket och lät det tunna rinna i ett kärl, som nu placerats på stolsitsens undersida. Det fick rinna så ett par dagar. Därefter kramades massan ur litet med händerna, innan den kastades bort. Saften förvarades sedan i flaskor och användes till maträtter under vintern.

Berättat av: Kerstin Andersdotter (född 1865) och Sigrid Löf (född 1869)
Plats: Vallsta by, Arbrå, Hälsingland
Upptecknat: 1938 av Erik Löf (Uppsala, 11558)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 3.9 MB)

Södermanland

Tranbär växa äfven i kärrmark å s:k tranbärsvåll, men värderas icke om hösten för något, i anseende till dess skarpa syra. Men som de ligga gömda i hvitmossan och väl bevarade till våren så plockas de någon gång till surrogat för lingon, eller kanske specielt till särdeles behof av stadsens matmödrar. Här aktas de för intet.

Från: Boken Folklivet i Åkers och Rekarne härader Södermanland 1. Arbete och redskap av Gustaf Eriksson
Utgiven: 1989 av Magdalena Hellquist, Dialekt och folkminnesarkivet
Läs boken som pdf

Uppdaterad 27 augusti 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se